ESCPANELEN: San Marino

San Marino i ESC

San Marino är Eurovisions senaste tillskott och de har sedan debuten 2008 inte lyckats ta sig till final en enda gång (debutåret kom de dessutom sist i sin semi, så så bra funkade den där teorin om att man alltid får en värmande hög med välkomströster första året). I rättvisans namn ska det ju sägas att de sedan struntade i att vara med 2009 och 2010 (”financial difficulties”) och återvände först 2011, för att alltså misslyckas ännu en gång. Förra året ansåg många att botten var nådd när 37-åriga Valentina Monetta tvingades spöka ut sig till tonåring och sjunga Ralph Siegels nutidstrendsförsök Facebook Uh, Oh, Oh (senare omdöpt till The Social Network Song), men faktum är att det gav landet sin bästa placering någonsin: en 14e plats i semifinalen.

Valentina Monetta – Crisalide

Vi vet inte om Valentina Monetta tänkte ”skam den som ger sig” eller satte ned foten och krävde att få komma tillbaka för att styra upp sitt rykte, men faktum är att samma artist (det regnar ju kanske inte heller av inhemska artister i minilandet) och låtskrivare (den här gången har Ralph Siegel dock tagit hjälp med texten av Mauro Balestri) representerar landet även i år. Enligt TV-bolaget SMRTV fanns det flera förslag, men en jury valde trots detta ut samma uppställning som i fjol. Titeln betyder ”puppa” på svenska.

Panelen

Pekka Heino:

Det är i Europas minsta länder som tävlingens ursprung finns bevarat. Eller? Hade kunnat tävla vilket år som helst…för Finland…eller Monaco…eller…

Betyg: 2

Malena Ernman:

Tre minuter räcker mer än väl för en låt tycker San Marino och därför skickar man i år 2 låtar. Den första är 2 minuter och den är en fin italiensk schlagerballad. Valentina Monettas sång snuddar vid det klassiska och den har potential. Men efter 2 minuter händer det grejer; en ny lite sämre låt tar vid och plötsligt känns det som om vi befinner oss inuti minipotpurri och det är faktiskt ingen som går vinnande ur det här märkliga bidraget. Låten Crisalide krisar helt enkelt inte så lide, som man säger i Skåne. (Förlåt men jag kunde inte hålla mig!) Men Valentina Monetta sjunger i alla fall bra!!

Betyg: 3

Thomas Lundin:

Jag brukar vara kritisk till att tidigare ESC-artister återvänder till tävlingen. Enda ursäkten är om man återkommer med nåt bättre. Och det gör ju Valentina Monetta som började på botten med sin imbecilla och infantila Facebook-sång i fjol. Hoppas att folk kan glömma den och ta till sig den här sången som ju är hästlängder bättre. Sjunga kan hon!

Betyg: 2

Ken:

Jo, jag förstår att låtens utveckling från ballad till Eurovision-smash på något sätt skall reflektera titelns fjärilspuppa, men det hade bara varit så skönt om Ralph Siegel låtit det här ha varit antingen eller. Det är ju en fin italiensk ballad. I början. Och det är ju en skön ESC-smash av det där slaget man längtar efter varje år. I slutet. Båda bra låtar. Men nu blir det ju istället 100% Eurovision av det här; en låt som aldrig, aldrig skulle kunna existera någon annanstans. Det har såklart sin charm det också – jag lyssnar gärna på den här och den är nog bland de tio låtar jag gillar bäst i år – men varje gång låten tvärstannar, och börjar om i ny skepnad, så gnisslar jag mina tänder över det sämsta musikaliska låtklistret på år och da’r och över att man på så sätt lite förtar de båda uttryckens kvalitéer och förvandlar den till något kitchigt. Synd. Och den riktiga puppan som blivit fjäril är såklart förresten Valentina själv. Grym comeback.

Betyg: 4

Ronny:

Var ska jag börja? Jag fullkomligt älskar det här. Ja, visst skulle hela låten ha varit som den sista minuetn men jag gillar faktiskt tempoökningen och överraskningen i att gå från en smörigt pampig italiensk ballad till skamlöst schlagardiscodrama. Jag hoppas innerligt att Valentina i år är stylad på ett vettigt sätt och att hon ger San Marino dess bästa plats på många år. Love it!

Betyg: 5

 

Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.