ESCPANELEN: Nederländerna

Nederländerna i ESC

Innan vi tar de tråkiga bitarna så kan vi ju nämna att Holland har fyra segrar i Eurovision, där den senaste skedde i Stockholm 1975 när Teach-In sjöng Ding-A-Dong. Faktum är att de under de fem ESC-åren på femtiotalet (de var med från starten) lyckades vinna två av åren – och komma sist två av dem. Corry Brokken representerade förresten landet tre år i rad de här åren, och hann med att både komma 7:a, etta (Hollands första seger 1957) och sist med ynka ett poäng (året därpå).

Förutom en bronspeng adderad till de fem gulden, finns det annars inte jättemycket kul att säga om Holland. Jo, de har kommit hyfsat genom åren (de har tävlat alla år utom fyra sedan starten), lite mindre än hälften av starterna har hamnat på topp tio, men de har också fem sistaplatser och det tvivelaktiga rekordet i att vara det land som inte har tagit sig till final flest gånger, inte sedan 2005 (semifinalerna infördes 2004, och bara första året lyckades man). Åtta år på raken har de stackars Holländarna missat finalen nu, senast med Joan Frankas indianfjädrar i fjol, men kämpar ändå vidare. Strongt.

Anouk – Birds

I år valde det ansvariga TV-bolaget i Holland att slopa sin nationella uttagning för att äntligen försöka bryta landets tragiska ESC-trend, och man tog i rejält när man valde artist genom att knyta till sig 38-åriga Anouk. Utomlands är hon kanske mest känd för genombrotts-hiten Nobody’s Wife från 1997, men med sex album på Belgiska topplistans förstaplats och med 28 släppta singlar (dock bara en etta – och det är inte Nobody’s Wife) är hon Belgiens absolut största rocksångerska. Låten blev Birds, en låt hon skrivit själv tillsammans med svenskarna Tore Johansson och Martin Gjerstad.

Bonusfakta: Redan i november 2011 spelade Anouk en del av låten under en intervju på den holländska radiostation 3FM. Reglerna i Eurovision Song Contest för 2013 säger ju egentligen att en låt inte får vara släppt/spelad innan den 1 september 2012, men en ny klausul som lades till inför årets tävling, säger att om låten inte fått några speciella fördelar i ESC genom sin spelning så kan den få vara med och tävla ändå. EBU valde att fria Birds just med denna klausul i åtanke.

Panelen

Pekka Heino:

Mitt ”tycka-mest-synd-om-land” i ESC genom tiderna. Den här gången finns det ingen anledning till det, eftersom låten är chanslös.

Betyg: 2

Malena Ernman:

Märklig låt. Skulle passat bättre till Engelbert Humperdinck kanske? Hursomhelst så är det väldigt långt från Nobodys Wife och det som en eventuellt trogen Anouk-publik väntar sig. Bästa delen av videon är när hon pratar holländska innan låten börjar… Tror inte det här funkar alls tyvärr.

Betyg: 1

Thomas Lundin:

Anouk är ju helt oemotståndlig. Också om låten kan kännas lite svår litar jag på att hon når fram till folks hjärtan och sms-fingrar. Lite så där som Albanien i fjol.

Betyg: 4

Ken:

Jag tycker om det här hur mycket som helst. Lana Del Rey-soundet har hittat till, eller kanske snarare hittat tillbaka till (efter att inte ha setts till sedan femtiotalet), Eurovision och jag håller alla tummar jag har för att det äntligen ska gå bra för Holland. Videon gör knappast låten rättvisa, men jag hoppas på ett snyggt, stilrent nummer live. Heja Anouk! Mycket nära en femma.

Betyg: 4

Ronny:

Jag förstår att det här är ”riktig”musik och att det är ett fint hantverk, men jag tycker att Lana del Rey-musik är något av det tristaste som finns. I en David Lynch-film hade den passat utmärkt, men nu… nä.

Betyg: 2

Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.