Ur tre svarta hjärtan gör QX-favoriterna i Pink Pistols entré, och intar scenen på ett sätt som bara fyra härligt homosexuella män kan göra: Sådana här schlagermoves har vi inte sedan Alcazar stod på scen senast med Magnus/Andreas-uppställning! Vi älskar ju sådana här poserings-nummer där folk stundtals står och är coola på olika ställen – och stundtals gör klassiska, synkroniserade schlagermoves med händer, huvuden och armar. Mums!
Toppa med glansiga röda läppar på LED-skärmarna och ett tydligt budskap om att vi alla är NÅGON vilka etiketter det än sätts på oss, om att bakom varje homo finns en människa, och om att våga stå på sig för att ha rätten att få vara det. Snyggt!
Dessutom är det skönt att vi kan få se två skitsnygga drugor på scen till ett annat beat än svensk marsch-schlager, och även om den här hybriden av hårdrocksgitarrer och elektro kanske är lite för otydlig som låt för att kännas som en utmanare till topplaceringarna på lördag, så kommer alla här på främre pressraden plötsligt på sig själva med att gilla det här långt mer än de trodde de skulle göra när de kom hit i morse efter uppspelningen igår. Låten lyfter ju nämligen ungefär 1000 gånger från skivversionen när man ser gänget på scen, och även om det kanske inte är ända till Friends Arena-nivå, så är det i alla fall till någon form av öststats-Eurovision-kitchhärlig partynivå.
Ibland så kan det räcka rätt bra för stunden också.
