Igår anlände vi äntligen till Malmö för vår tio dagar långa ESC-vistelse. Och det känns som att vi hann med det mesta på väldigt kort tid: Hämta ackreditering (fick skjuts till arenan av vår Telia-arbetsgivare Martin Rolinski), handla lakan och mat till lägenheten, äta en grymt god japansk middag med Edward (af Sillén) och dessutom besöka Euroclub och dansa lite. Allt verkar bra uppstyrt och peppen är stor.
Euroclub verkar bra och priserna i baren är hyggliga: 65 spänn för shots, 95 för drinkar och 65 för en öl. Igår var det dj Ohrmeister som skötte musiken och det var bra. Alltifrån Bra vibrationer och Dont Play That Song again till årets finalbidrag och norska tvåan Bombo. Det var rätt lite folk, men lokalen är stor och det lär droppa in extremt mycket folk både idag och på fredag Vi fick en snabb rundvisning av lokalen inför vårt dj-set på fredag på Euroclub, och de har satsats rejält i år. DJ-båset är inklätt i LED-ar och lokalen vi såg igår var en tredjedel av hur stor klubben egentligen kan bli… Vansinne. Att. Vi. Ska. Spela. På. Euroclub.
Men det kan bli riktigt bra.
Snacket då? Efter igår buzzades det om Azerbajdzjans stora ballad av muskelberget Farid Mammadov. Han levererade ett ursnyggt nummer med en dans kring en glasbur på scenen (signerat samma grek som ligger bakom Shady Lady, This is The Night och My Number One). Och låten växer för varje lyssning.
Island hyllades också av fansen på plats. Herr Gunnlaugsson gör balladen Eg a Lif otroligt mäktigt och rent sceneiskt ser det grymt ut. Visst vore det fab att åka till Island nästa år, men på nåt sätt så har jag svårt att se Eg a Lif som en contender a la Is it True?
Böggodiset står Irland för i år. Ryan Dolan har med sig heta trumslagarpojkar med bar överkropp som får det att vattnas i munnen på de närvarande fansen.
