ESCPANELEN: Israel

Israel i ESC

Låt oss reda ut en sak först: Eurovision Song Contest är inte en tävling för länder som geografiskt sett ligger i Europa, det har det aldrig varit, det är en tävling för länderna som är med i TV-unionen EBU. Så glöm vad du lärde dig om Europa i skolan. Det är därför Loreen kunde vinna i Baku ifjol, det är därför länder som Algeriet och Marocco är välkomna (men till exempel inte Kosovo som inte är medlemmar ännu) och det är därför som Israel har varit med och tävlat sedan 1973.   Israel har ett rätt fint facit i tävlingen.

På knappt 40 år har man vunnit tre gånger (man är dessutom ett av de få länder som lyckats vinna på hemmaplan och då med en av festivalens allra största hits någonsin; Hallelujah 1979) och man har också knipit två silver och ett brons. Man har dessutom aldrig någonsin kommit sist. Snyggt!

Däremot har man haft det lite stökigt med att träffa rätt på senare år. Landets guldålder låg någonstans från slutet av sjuttiotalet fram till millennieskiftet då man bara missade topp tio fyra gånger på 17 år, men sedan delfinalerna infördes har man haft lite att skryta med. Man har missat finalen fyra gånger sedan deltävlingarna infördes, och just nu är man inne på två år på raken efter Danas fiasko-comeback 2011 och partybandet Izabo 13:e-plats i semin i Baku. Man har bara en hedrande fjärdeplats 2005 och en blygsam niondeplacering (faktiskt skriven av tidigare nämnda Dana) 2008 att visa upp sedan 2004.

Moran Mazor – Rak bishvilo

I fjol tvekade Israel på om de skulle vara med så länge att TV-bolaget IBA tillslut valde ut Time på egen hand. I år däremot var deras klassiska urvalsformat Kdam Eurovision tillbaka, med tre semifinaler, en andra chans och en final som blev något av en rysare. Folkets absoluta favorit var nämligen den enda låt som jurygrupperna (där man bland annat hittade ESC-kändisar som Svika Pick, Mira Awad, Dafna Dekel & Moshe Datz) hade gett noll poäng! Den vann alltså såklart inte, utan segrade gjorde istället juryfavoriten (en av två) Rak bishvilo (”bara för honom”) skriven av Han Harari & Gal Sarig. Sångerskan heter Moran Mazor, kommer fylla 22 år i Malmö dagen efter semifinalen hon tävlar i, och upptäcktes när hon vann talangtävlingen Eyal Golan is Calling You 2011.

Panelen

Pekka Heino:

Gillar hebreiska som sångspråk. Gillar oftast Israel, men den här låten har de väl tävlat med tillräckligt många gånger nu? Gör om, gör rätt.

Betyg: 2

Malena Ernman:

En inte alls oäven ballad på hebreiska av Moran Mazor. Det låter som en israelisk ballad ska låta och ingen vän av sådana kommer att bli besviken. Alla vi andra kan låtsas att det är Lynda Woodruff som lever ut sina schlagerdrömmar i Tel Aviv. På så vis garanteras tre underhållande minuter für alle.

Betyg: 3

Thomas Lundin:

Vilken härlig rad av vackra språk – bulgariska, isländska, grekiska och nu hebreiska! Gillar det storslagna och dramatiska i låten. Men sångerskan lyckas inte riktigt förmedla det. Blir väldigt motstridigt och lite svårt att förstå. Eller att känna nåt annat än förvåning. Men oävet är det inte.

Betyg: 2

Ken:

Det börjar smyga sig in en viss mättnad på ballader nu… Israels åttiotalsbidrag är en av anledningarna till att jag älskar Eurovision, jag tycker att den kantiga hebreiskan passar utmärkt att sjunga på, men den här standardballaden lyfter aldrig mot de höjder som det känns som den siktar mot när den startar. Juryn kan möjligen hjälpa landet tillbaka till finalen, men väl där lär det i så fall bli trångt om balladpoängen – och då har jag svårt att se att Moran Mazor sticker ut tillräckligt.

Betyg: 2

Ronny:

Nej, men vad härligt. Israel befäster sin ställning som mitt hatland i ESC, och tävlingens mest pretentiösa kombatant. Man fortsätter alltså att skicka astrista ballader som tar sig själv på för way för stort allvar. Israel, vad hände efter nittiotalet. Jag älskade ju dig då!

Betyg: 1

Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.