ESCPANELEN: Ryssland

Ryssland i ESC

En av 80-talets största TV-profiler Jacob Dahlin (som kommenterade ESC 1989, och vars TV-program Jacobs Stege ni kan se några avsnitt av här) pratade ofta om hur han önskade att Ryssland kunde få vara med i Eurovision så de kunde skicka superstjärnor som Alla Pugacheva (artister som 99% av västvärlden aldrig hört talas om). 1994, tyvärr fyra år efter Dahlin avlidit i AIDS 39 år gammal, var det slutligen dags för rysk EBU/ESC-premiär, men den forna supermakten var i början väldigt trevande och stapplande i sina försök att slåss med nittiotalets Irlandsdominerade sångtävling. Detta trots att de skickade inhemska storheter (nåja) som Philipp Kirkorov och nämnda Pugacheva. 94, 95 och 97 var de med, kom 9:a, 17 och 15 – och sedan stannade de hemma i tre år, funderade och kom tillbaka som ett helt nytt Eurovision-land.

För när Ryssland kom tillbaka 2000 var det med ett helt nytt självförtroende, och under det kommande decenniet skulle man sopa hem en seger (Dima Bilan 2008), två silver (samma Bilan och Alsous Solo 2000) och två brons (tjejgrupperna t.A.T.u och Serebro). Ryssarna har dessutom aldrig missat att ta sig till final via en delfinal. Imponerande. Många vill skylla på diasporan (mängder av ryssar bor såklart kvar i de gamla röstande östländerna) men sanningen är förmodligen att Ryssland väldigt ofta sedan comebacken 2000 skickat stora artister med moderna låtar. Efter vinsten 2008 började dock försöken kännas allt mer halvhjärtade, och droppen kom 2011 när Alex Sparrow bara kom nia i sin delfinal och på en pinsam 16:e-plats i finalen. Förra året var de dock tillbaka i gammal god form och gummorna i Buranovskiye Babushki surfade lätt hem andraplatsen efter Loreen med näst mest publikröster. Party for Everybody! Dance!

Dina Garipova – What If

Liksom flera andra länder valde Rysslands TV-bolag i år ut sin artist (och låt) internt, liksom några andra länder (inte så många som i fjol) valde man svenska låtskrivare och liksom i flera andra länder föll valet på en vinnare av talangtävlingen The Voice. Här heter vinnaren Dina Garipova, är 22 år och har hållt på med musik sedan hon var sex år. Låten är skriven av Leonid Gutkin och svenskarna Gabriel Alares & Joakim Björnberg.

Panelen

Pekka Heino:

Celine Dion gör tydligen comeback i ESC, med Ryssland som avsändare denna gång. Kriminellt sliskig video, borde resultera i gult kort!

Betyg: 3

Malena Ernman:

Svensk-Rysk ballad med sångerskan Dina Garipova. Inte världens mest spännande produktion men rent och snyggt och stort. Och rätt bra!! Rösten är inte särskilt personlig, men å andra sidan av ett snitt som brukar vara som gjort för Eurovision. Jag tror att dom flesta tittarna, från Kanarieöarna till Uralbergen, kommer att känna sig helt och hållet trygga med Dina Garpova. Det här absolut en vinnarkandidat!

Betyg: 4

Thomas Lundin:

Nej. Fredspekoral med doft av sirap och smak av socker funkar inte längre i den här tävlingen. Hoppas att diabetespatienter har insulinet nära till hands. Och att ryssarna snart börjar leva som de lär i denna prudentliga fredsvisa.

Betyg: 1

Ken:

Dottern till Daphne Zuniga (Jo från Melrose Place) i en Mariah Carrey-ballad nerdränkt av cheeze och ett överdrivet fredsbudskap som klingar lagom falskt från ett land som Ryssland? Hm. Funkar säkert superbra i ESC. Funkar sådär bra hos mig. Det här berör mig inte överhuvudtaget, och det känns inte äkta på något sätt, men det är samtidigt inget större fel på själva låten. Velar om betyget. Väljer att vara snäll för en gångs skull.

Betyg: 3

Ronny:

Låten är det egentligen inget fel på och en del av mig gillar ju sån här mossa. Men jag fullkomligt kräks på fredsbudskapet och videon är det äckligaste jag sett sedan jag oavsiktligt slog om till en tjej som åt maskmilkshake i Fear Factor häromåret. Men plus för hennes röst och den rätt söta melodin.

Betyg: 2

Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.