Första lyssningen: Linköping

Personligen tycker jag nog att det här startfältet är mycket bättre än det vi hörde förra veckan. Jag har tre stora favoriter som jag vill se i final här. Sanna, Martin & JEM är grymt bra i varsin genre, och jag är stenberedd på att jag kommer att bli besviken på lördag när The Refreshments går vidare. Pink Pistols kommer ju att ha det absolut roligaste och coolaste numret, men jag är lite tvekis över låten.

1. JEM ”Love Trigger”

Omdöme: JEM förenar Dannys melodifestivaliga arenadisco med effektiv Black Eyed Peas-pop och en stor gnutta rap. Otroligt snygg och medryckande modern pop som absolut borde vara bland de fyra. Men det hänger ju väldigt mycket på hur Jeremie, Mergime & Elli levererar på lördag. De måste övertyga.

2. The Refreshments ”Halllujah”

Omdöme: Frälsisrock i buggtakt. Självklart kommer fyrtiotalisterna att kasta sig över telefonerna på lördag, men de ringer ju bara en gång så det kan bli gubbgruppens fall. Men helt klart farligt. Det värsta är nog att jag är löjligt svag för den effektiva refrängen…

3. Manda ”Glow”

Omdöme: Småsöt popbagatell i Taylor Swift-anda. Helt ofarlig.

4. Panetoz ”Efter solsken”

Omdöme: Inte lika tydlig som Dansa, Pausa, men en helt okej hookig refräng. Jag tycker det är rörigt. Men jag är gammal. Röstar de som gillar Panetoz? Hm.

5. Pink Pistols ”I am Somebody”

Omdöme: Pop med rockanslag. Jag tycker det är coolt att PP gå en egen väg och inte alls kör på ett förväntat spår. Det låter väldigt mycket som finska Waldos People. 

6. Sanna Nielsen ”Undo”

Omdöme: Snorvacker ballad som växer hela tiden, och där Sanna får glänsa röstmässigt. Jag får schlagerrysningar modell de luxe. Det är lite Hollow och lite Halo. Och det är ett enormt plus att komma efter larmiga Pink Pistols.

7. Little Great Things ”Set Yourself Free”

Omdöme: Röjigt värre när Nannes barn med polare trummar igång sin pojkrumsrock. Det här är inget The Poets utan mer hårdrock. Därför vill jag inte helt räkna bort det helt tyvärr. Men nä, det här kan väl inte funka?

8. Martin Stenmarck ”När änglarna går hem”

Omdöme: Schlagrig arenapop med läktarkörer, tutor och en magiskt bra refräng som sitter som klister. Det här är Ulrik Munther-musik, fast bra. Det här är sååå Ronny. Heja Martin!