Förra året presenterade Janet Leon sig för Melodifestivalen-publiken som en Beyonce-esque popbrud i tight fodral. I år byter hon helt taktik med en snygg, dramatisk ballad (som blir något fartigare i verserna) där rösten får stå i centrum.
Smart tänkt. Jag är däremot lite osäker på om det fungerar.
Inte så att Janet sjunger dåligt, och självklart håller hon igen på repetitionerna, men hennes röst känns helt enkelt mera som en riktigt snygg RnB-röst, än som den fläskiga sjunga-skiten-ur-allt-och-alla-röst som Hollow kräver.
Eurovision-klassikern ”någon sjunger och så dansar några andra lite dramatiskt i bakgrunden” plockas fram här igen för första gången på länge (var det hos Anders Fernette senast – ni vet de där som hängde i taket till det där helt obegripliga numret till Run?) och med Zain Odelståls koreografi så blir det tillräckligt fängslande och dramatiskt för att jag bara ska titta på de snygga husdansarna i stället för på Janet hela första genomkörningen… Zain har för övrigt också gjort Alcazars koreografi – en koreografi som nog inte kunde vara längre ifrån denna vi ser i Hollow. Snyggt jobbat!
Jag är lite rädd att folket framför TV-apparaterna minns Helena Paparizous dramaballad som bättre, och kommer gå igång hårdare på Josef Johanssons svenska powerballad senare i startfältet (om han är grym på scen) för att Janet ska ha någon riktigt chans att nå toppen på lördag. Tyvärr. Dagsformen känns som bäst en femteplats. Men jag får nog anledning att återkomma i ämnet.
Bonus för snygga höstlöv som blåser in på scenen de sista sekunderna!