Jag ska inte ljuga, jag var lite skeptisk till den här låten på uppspelningen igår. Lät den inte lite för mycket ”som man kunde förvänta sig”? Well, det var igår. När jag idag ser min favoritgrupp glida ner från taket i en enorm disco-kula (det känns bara sådär lyxigt SVINDYRT) och bränna av (vad som kommer bli) ännu en klassisk Alcazar-koreografi så känner jag bara en enorm lycka, glädje och kärlek till hela paketet. Oj, vad jag har saknat precis det här i Melodifestivalen.
Någon muttrar bakom mig att gruppen minsann redan kommit in på scen i en discokula, och tja, det är ju sant, men det finns absolut nada likheter mellan den där halvrunda kartongbiten från 2005 och denna lyxiga entré. Älskar’t.
Chanserna på lördag då? Det känns absolut gjutet bland de fyra. Helt klart. Men om vi antar att Anton redan bokat en biljett så är det en rätt hård fajt om den där andra platsen. Jag får återkomma om det senare i dag!
Hoppas verkligen på en bra låt. Diggar Alcazar 🙂
Ärligt talat så begriper inte jag mig på vad som är så märkvärdigt med Alcazar – och hur stora är de egentligen utanför gayvärlden? Var för sig tycker jag inte att vare sig Lundstedt eller tjejerna har några märkvärdiga röster, och nåt jätteintryck gör de inte när de sjunger tillsammans heller. Nej, Alcazar är inte alls my cup of tea. Upprepning och utfyllnad.