Det bär mig så emot att kalla det här för chanslöst. För tyvärr tror jag att det är det.
Jag gillar ju Shirley Clamp. Hon har en grym röst och är en av de sköna schlagervetranerna som man instinktivt känner att man gillar och som man skulle vilja festa en hel natt med. Låtskrivarna (Ljunggren, Ubeda, Wikström & Vaughn) har skrivit några av mina absoluta favoritlåtar i tävlingen och jag tycker inte på något sätt att det här är en dålig låt.
Det är bara så…tandlöst.
Jag skulle vilja ha det på svenska. Jag skulle vilja att det stegrades mer. Jag skulle vilja att det bara exploderade i någon sorts discorökare på slutet (eller åtminstone överraskade mig på något sätt). Jag skulle vilja ha en scenshow som inte är så ballad-förutsägbar (ljusstrålar och rosenbladskonfetti – bara Sauron-ögat/vaginan i bakgrunden är nytt) Jag skulle vilja att det hade någonting som skulle göra det till någonting annat än en engelsk Med hjärtat fyllt av ljus minus schlagerballad-vibbarna…
Jag vill så gärna tycka om det här mycket mer än jag gör. Det är absolut inte dåligt. Jag tror jag kommer lyssna på det en hel del i lurarna efter festivalen. Lite sådär när man åker hem småfull på bussen efter en kass, men blöt, utekväll. och hon sjunger det såklart fläckfritt, så egentligen vet jag inte vad jag gnäller för… Jag tror det är för att jag inte vet vem som ska rösta på det här.
Jag vill så gärna ha fel om det här. För jag vill så gärna att Shirley ska få komma tillbaka till en Melodifestivalfinal, och hur många fler chanser får hon om det här går åt skogen?
Men jag kommer inte i från att jag skulle ljuga om jag skrev att jag trodde finalplatsen är säkrad med Burning Alive. Speciellt när Elena bara kom till andra chansen med (delvis) samma gängs briljanta Survivor.
