Frankrike i ESC
Trots att de varit med i alla tävlingar utom två sedan starten, så har Frankrike aldrig någonsin kommit sist. De har kommit näst sist fem gånger, Angun småfloppade i fjol och hamnade bara på plats 23, men de har aldrig kommit sist. De har fem guld, det senaste 1977, fyra silver (det mest berömda är kanske det som Amina fick nöja sig med när Carola snodde hem guldet 1991 på grund att vi hade samma poäng, lika många tolvpoängare, men Sverige flera tior) och sju brons.
Faktum är att Frankrike, efter ett medaljfattigt åttiotal, satsade ganska hårt på nittiotalet med att föra fram musikaliska och folkliga minoriteter i tävlingen, något som förmodligen fick stora konsekvenser på vad som sedan kom att skickas in från olika länder. Resultaten lät inte vänta på sig och första halvan av nittiotalet hamnade Frankrike konstant på topp tio (Serge Gainsbourg-pennade White and Black Blues som kom tvåa 1990 med Joëlle Ursull är bara ett bra exempel av många på detta).
2000-talet började också med en boom för Frankrike med två vackra ballader som båda var favorittippade och hamnade topp fem – men sedan var det tvärstopp. Fram till 2008 hade den forna stormakten väldigt svårt att få någon uppmärksamhet i en tävling som dominerades allt mer av hungriga nya länder. Intresset på hemmaplan stendog. Efter år av mörker mörker så kom Sébastien Tellier och intresset vände tillbaka. Plötsligt insåg franska artister att det gick att lansera sig i det där programmet ingen längre brydde sig om, och 2009 stod superstjärnan Patricia Kaas plötsligt i ESC och sjöng Et s’il fallait le faire till en åttondeplats.
Amandine Bourgeois – L’enfer et moi
Efter Patricia Kass 2009 har Frankrike dock aldrig lyckats hamna på topp tio igen och i år väljer man att gå ifrån superstjärnorna och gå samma väg som så många andra länder gjort: Man handplockar en TV-talangjaktsvinnare med specialskriven låt. I Frankrikes fall betyder detta 33-åriga Amandine Bourgeois som vann den franska varianten av Idol 2008 och låten L’enfer et moi (helvetet och jag) skriven av Boris Bergman & David Sal
Panelen
Pekka Heino
Det blir ingen final i Frankrike nästa år heller. Synd. Jag hör ju till de som anser att själva värdskapet för ESC borde portioneras ut, istället för att vara en följd av seger föregående år.
Betyg: 2
Malena Ernman:
Låten börjar fantastiskt med en perfekt blandning av sång, musik, uttryck och attityd. Men efter halva låten så fastnar producenten i ett ganska obegripligt monotont tillstånd och man önskar att det funnits nån där i studion som sagt ”Tillbaka till det där enkla och geniala innan andra refrängen annars slår jag för helvetes jävlar sönder mixerbordet!!!” Men det fanns ingen där just då som sa det och det är tråkigt för det hade blivit en fullpoängare i så fall…
Betyg: 4
Thomas Lundin:
När det gällde Norges låt ondgjorde jag mig över den kalla och tjurande sångerskan… Här har vi en till! Men franska Amandine gör det med så mycket attityd och av en ORSAK, känns det som. Så jag köper det. Bra röst och intressant låt ger tre poäng.
Betyg: 3
Ken:
Jag brukar vanligen har svårt för funkgitarrer och ostyriga ”musiker-låtar”, men det är något i den här schlager-bluesen som tilltalar mig och som gör att jag återvänder till den i min Spotify-lista. Kanske återigen för att jag älskar språket men förstår inte ett dyft av vad som sjungs, eller kanske helt enkelt för att detta bidrag bryter av så härligt mot allt annat. Stabil trea. Varken mer eller mindre.
Betyg: 3
Ronny:
Den här typen av prettomusik som ”riktiga” musiker går igång på är något av det värsta jag vet. Jag verkligen hatar allt som har med soulig funk att göra. Asdålig.
Betyg: 1
Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.
Nederländerna vill ha sin flagga tillbaka.
Häftig låt och tjej förresten.
Haha. Har ingen fransk än, men det tog ett bra tag innan nån märkte. 🙂 Så fort jag har en så byter jag… Tills dess. Well. ”Färgerna är ju rätt” tänkte jag.
Tycker de flesta länderna har de färgerna.. 😉
Asdålig var ordet!!