Jag började ju nästan gråta till den här låten i tisdags. Har man begravt två föräldrar till tonerna av Laleh så antar jag att det är sånt som händer (att se Laleh på ett fullsatt Ullevi och få samma sorg-tsunami var ännu mer surrealistiskt, men välkomna att läsa mera i mina memoarer), men jag kan inte riktigt värja mig. Jag tycker den här låten är så fin och ungefär exakt det jag behöver vecka tre när man håller på att gå under av jobb, stressymptom och nya Putin-rubriker. Jag gillar den liksom så mycket att jag känner mig personligt kränkt när SVTs egen tyckar panel tokdissar både den och Mariette och dömmer ut henne som en artist ”som alltid vill försöka få oss att tro att det hon sjunger är viktigare och större än vad det är”. Alla får tycka olikam men ibland undrar man hur fan folk fungerar. 
NÅVÄL. Jag är ju inte så dum eller ny i det här spelet att jag därmed tror attt alla andra tycker som jag (även innan SVT kastade ut denna, Loreen och Kiana för att skicka rock och Tiktok-schlager till final) och när jag nu ser torsdagsrepet så blir jag inte övertygad att folk som ser och hör det här för första gången på lördag kommer förstå det heller. Det hela är nämligen lite av en ”hot mess” just nu.
Idén finns där. Det är alltid något. Det här är inte Rejhan ensam i mörker eller Ida-Lova i en tygaffär. Men just nu är känns det som om det inte bara en massa kameravinklar och ljus som ska ändras för att det här ska smälla…
Låt mig bena ut det. Mariette har med sig en gigantisk, halv, vit skateboard ramp (med en trappa i mitten) som hon och hennes dansare rör sig framför, på och ikring. Så långt allt lugnt. En ganska lekfull och härlig idé, där Lamin och Kenny glider omkring och hoppar lite schlager-parkour-style och de tre kvinnliga dansarna ömsom agerar kör och ömsom dansar och hoppar. Dessutom så bygger den här skateboardrampen en egen secn, en egen värld för Mariette, vilket ger en intimitet och en närhet och en känsla av tröst och hopp som finns i låten…
…men så synd då att man HELT tappar bort det efter bara en kort, kort stund. Problemet är återigen SVTs jävla takkamera som är så, f’låt, kåt på att visa hur stor scenen och arenan är, att man HELT glömmer bort att det inte alls passar med låten. Vi vill inte se Mariette som en prick. Vi vill inte se taket över LED:en bakom rampen. Vi vill inte se tio meter tomt jävla golv och vägg bredvid Mariette och dansarna. Vi vill stanna i hennes värld. I de där snygga rutorna som ju FINNS där. men som någon inte haft modet att våga stanna i. Samtidigt kapar närbilderna av Marette löjligt högt när de bara filmar henne. Det är som ett ensamt huvud och ett par axlar poppar omkring.
Jag vill så gärna säga gör om och gör rätt. Att det fortfarande fanns en Christer Björkman här som sa att ingen fick gå och lägga sig förrän kameraarbetet var helt omgjort och att målet nu var att bygga en egen värld för Mariette kring hennes ramp och låta henne och dansarna stanna i den. Förrän här fanns fler money shots än det där lite lama ”kasta vita näsdukar i luften i slow motion”. För idén FINNS HÄR. Allt finns här. Det bara slarvas bort av ett rejält konstigt kameratänk.
Nu blir det hela lite ”Vi filmade en skitsygg Youtube-video i halfpipen med nån tant och sen kom brorsan och gjrde en ollie!” mer än ”vi står alla tillsammans i svintuffa tider”. Och det är så onödigt.
Sen så får jag erkänna att jag, oavsett vad jag tyckte om den låten, kanske hoppats att Mariette vågat hålla kvar vid sin bekväma, coola stil hon hade i Shout It Out, och inte känt att det alltid måste vara vitt, skirtunna släp och ”flowy” så fort hon gör en sådan här pampig låt i Melodifestivalen. For You/A Million Years-vibben är kraftig med det vita här. Men det är ju jag. Folk får väl ha på sig vad de vill.
Sammanfattningsvis så både gillar jag låten och Mariette och jag vill absolut inte räkna ut det (och det ska man inte heller). Men just nu är nog mina pengar på att Kiana (både pga av de anledningar jag skrev när jag skrev om Kiana med kidsens röster och det jag skrivit ovan) snor den där andra finalplatsen.
Fotograf: Alma Bengtsson, SVT
Får nästan lite Horizon-känsla när jag ser Mariettes framträdande. Hoppas hon slutar bättre än femma när hon nu tävlar med en bra låt igen.
Nu har jag inte sett Mariettes nummer men åh vad jag håller med om den där ”jävla takkameran”. Otroligt dåliga kameravinklar och många missade ”moments” i år. Men visst var det så även förra året? Det känns nästan taffligt och oproffsigt ibland. Mest störde jag mig på Jon-Henrik och Cos framträdande som hade kunnat gå genom rutan ännu mycket mer än vad det gjorde. Nu blev det mest rörigt, konstiga vinklar och långtifrån bilder när man hade velat vara så mycket närmare.