Första repetitionen: Margaret

Det första vi ser rullas ut på scenen är alltså en strass-blingad WC. LOVE IT!

Kommer också precis innan Margaret drar igång på vart låtens ”Who-how-ow”-parti påminner mig om: Ivi Adamous La La Love. PUST! Det har jag funderat på sedan uppspelningen igår. Ibland är jag mer Eurovision-skadad än jag vill låtsas om utåt.

Så. Hur funkar Margaret i Melodifestivalen då?
Jodå. Sådär skulle jag säga.

Låten är det absolut inget fel på. Som jag sa redan i Schlagerstudion igår så tycker jag det här är en ganska härlig Mello-variant av Camila Cabellos Havana korsat med tidig Rihanna och Zara Larsson.

Numret är också rätt härligt. Lite rörigt dock. De bitar där Margaret ska traska omkring i scenens kulisser, mellan LED-skärmar (som visar allt från strandutsikten i Margarets Cabana till dess redan nämnda blingade toalettstol) känns efter tre repetitioner fortfarande som att de kräver så mycket av Margarets koncentration att hon helt glömmer bort att hon dessutom ska fånga kameror och flirta med TV-tittarna. Bitarna med de fantastiska dansarna (några av mina absoluta favoritdansare Daniel Koivunen, Lamin Holmén, & Martin Jonsson dyker upp) funkar däremot mycket bättre.

Det här kommer låta hemskt men mitt problem är nog Margaret själv – och då inte bara för att ingen utländsk artist lyckats ta sig till final i mello sedan 2005. Sångmässigt är det helt okej (alla ni som hört henne i polska tävlingen och Sommarkrysset kan andas ut: Melodifestivalens backingtrack kan fixar det mesta) men hon saknar något som gör att hon känns väldigt….? Arg? Kall? Usch, det är bara något jag inte kan sätta fingret på som jag saknar… Lite värme kanske? Lite mer stjärnglans, lite glimt i ögat, jag bara något mera skulle jag önska för att putta detta från en ganska säker Andra Chansen-plats till ännu högre höjder. Och se till att få upp lite kemi med de där dansarna du har med dig på ditt karibiska party, Maggan!

Men, men. Det är ju två dagar kvar! Och låten lär nog lätt hamna bland en av mina tio favoriter i år.