Repen för Big 5 är igång men vi är på annat håll. Vi har nämligen dj:at på en sightseeingbåt här i Malmö. Temat var svensk Melodifestival och vi brassade på med alla våra gamla favoriter. Så under tiden har vår fantastiska kollega och vän Nina hoppat in och skrivit lite om repen åt oss. Så här säger hon så här långt (texten uppdateras):
Frankrike
Älskar att Frankrike vägrar vara insmickrande i den här tävlingen. Sen Sebastien Tellier har de fortsatt skicka låtar och artister som de själva gillar men som inte nödvändigtvis är storfavoriter på en resultattavla. Bara Patricia Kaas lyckades klämma in sig i topp 10. Men det är en skön mentalitet att tänka ”det här representerar oss sen skiter vi i om ni inte fattar att vi är bäst”. Årets ”L’enfer et moi” är mörk, sotig och med bluesundertoner. Sångerskan Amandine står i en svart klänning med läderfransar på scenen och ser ut som att hon festat vilt i tre dygn. Eller står och står, hon svänger, vaggar och rör sig ryckigt medan hon skriker ut sin smärta. Tänk kvinna på väg mot nervsammanbrott. Det passar låten perfekt. Och det funkar förvånansvärt bra i rutan om man nu som jag gillar den smutsiga kontrasten till lismande överkoreograferade dansnummer lex Vitryssland. Mörkröd bakgrund, inga specialeffekter bara fokus på sångerskan och kör. Amandine får bara passa sin redan raspiga stämma så att den inte försvinner helt till på lördag. Skrikfest på ett bra sätt för en gångs skull!
Sverige
Vilken skillnad från röran vi såg häromdagen. Klippningen ramar in Robin och dansarna mer i stället för att fokusera på stora vida bilder av hela arenan vilket gör att numret ser betydligt tajtare och snyggare ut. Robin sätter varenda kamera nu när han vet var de finns och sången låter bra utan att bli för ansträngd i de höga partierna. Han utstrålar ett helt annat lugn och självsäkerhet än tidigare och när publiken kommer in i arenan kommer han säkerligen lägga i ännu en växel. Scenens färger går i blått, rött och gult med tungrök på golvet i början av låten. Pyroregnet finns kvar som avslutning men efter Danmarks eldinferno känns Sveriges rätt futtigt. Kom igen, fläska på nu! Dansarnas koreografi fångas något bättre men kläderna är fortfarande fruktansvärt fula. De ser smutsiga ut bredvid Robins skinande kritvita väst. Till och med de serbiska godiskläderna var fan snyggare.
Italien
Finns inte så mycket nytt att säga om Italiens bidrag. Marco står helt ensam på scenen som lyser upp i blått ljus. Han sjunger som en gud med bedrövad inlevelse. Tittar inte in i kameran mer än nödvändigt vilket kan te sig arrogant men bjuder på ett par leenden som gör att man som tv-tittare ändå smälter en smula av hans blotta uppenbarelse. Marco är enkelt klädd i blågrön kavaj, t-shirt och jeans. Avslutar låten med att vandra ut på catwalken samtidigt som ljussättningen ändras och blir mer intensiv. Borde vara en självskriven juryfavorit.
Tyskland
Vill gärna gilla Glorious mer än vad jag egentligen gör. Det finns potential där även om soundet känns hopplöst daterat men låten lyfter aldrig. Den står och stampar i 3 minuter. Cascadas sångerska Natalie gör vad hon kan för att väcka liv i bidraget men i dag är rösten inte på topp. Hon känns trött och aningen sliten. Den kortkorta bronsklänningen med släp hjälper inte heller där hon står uppe på en glastrappa med Carolafläkt på hög volym. Kan tänka mig att Tyskland får draghjälp när väl den stående publiken finns på plats för att klappa takten men till dess får jag mest associationer till brittisk möhippa på Mallis. Lite billigt och sjaskigt sådär. Tyvärr.
Storbritannien
Stabilt rep av gamla
Bonnie. Rösten låter väl lite sådär visserligen men antar att brittiska delegationen inte ser någon anledning till att ta i ordentligt på en simpel repetition. Hon är ju gammalt proffs och vet när det är dags att tända till. Första gången vi får se scenkläderna också. Tyler bär en sober svart tunika med silverkedjor på ena ärmen och flygiga fransar nertill tillsammans med svarta tighta byxor. Gungar runt på scenen där bandet står och i sticket promenerar sen Bonnie ut på catwalken till den UFO-liknande hiss som beamar upp henne mot taket. Här kommer dessutom de lysande armbanden publiken förses med användas för extra effekt.
Kul att ni diggar Vitryssland men tycker att Glorious har ett daterat sound..