EuroVillage öppnade på Gustav Adolfs torg i Malmö och vi var där med SuperCharged så klart! Det gjorde att vi missade både Lettland (pojkarna glittrar fortfarande lika mycket som i förhandsvideon och tänker göra en stage dive i slutet på låten från satellit-scenen – kan bli spännande) och San Marino (hann dock till presskonferensen och Valentina verkade vara en lite för pretentiös dam för min smak (hennes timslånga jazzimprovisationer på Euroclub i torsdags kunde varit en ledtråd) när hon berättade hur förra årets låt var skriven för någon annan men att Crisalide var hennes själ tonsatt… Hepp!
Makedonien
Det här är ju min absoluta guilty pleasure i Malmö. Jag älskar när Esma, ”the queen of gypsies”, träder in på scen och tar över, inte bara för Lozano utan, hela Eurovision Song Contest. Tyvärr har de gått tillbaka till den hel-makedonska varianten (de hade tydligen inte alls pratat med EBU om språkbytet) vilket jag tycker är lite synd. Inte för att jag inte gillar den på originalspråk, men jag tyckte den växte ännu ett snäpp när det kom först i sista versen. Fortfarande grym. Fortfarande en vattendelare. Fortfarande en osäker finalkandidat.
Azerbajdzjan
Vilket man inte kan säga om förra årets värdland. Jeezus. Det här må vara ännu en dyrköpt ballad, men OJ vad den kompetenta, men ganska ordinära, låten växer i Malmö. Numret, gjort av greken Fokas Evangelinos som även gjort Sakis Rouvas och Ani Loraks ESC-nummer tidigare, är en av de bästa, och den där glasburen med en snubbe som agerar Farid Mammadovs skugga – kolla här – är verkligen ursnyggt. Topp fem i finalen. Allting annat skulle vara en chock. Men snälla… Vinn inte igen.
Finland
Finska Krista är inte bara en av fansens favoriter i Malmö för sitt flatiga nummer. Hon syns dessutom hela tiden i pressrum och på fester, alltid lika pepp och glad. Nåja, det lär inte många veta som ser torsdagens semifinal, utan de lär bara se ett färgsprakande bröllopsnummer där brudgummar svidar om till brudtärnor framför en stor Las Vegas-backdrop. Tre roliga minuter som borde ta Finland till final.
Malta
Den söta lilla busking-trallen fungerar oväntat fint på Malmös stora scen. Läkare-Gianluca är en säker sångare och kameran växlar mellan närbilder på honom och hans band och på den fantastiska skärmen bakom scen som tar fenomenet med ”lyrics videos” och placerar det i Eurovision för första gången (japp, ni får hela texten till hela låten där). Vi åker nog inte till Valletta nästa år heller, men en finalplats tror jag de har häng på. Det här är ju lite ”folkets-Ungern” om vi snackar ESC2013-lingu
Bulgarien
Vi kan väl börja med att berätta för duon Niklas Strömstedt & Malin Roos att det fortfarande bara är en tjej i duon Elitsa & Stoyan… Nåväl. Det här är kanske det märkligaste ni får se på en ESC-scen i år. Mängder av etnotrummor, en frisyr som andas tyskt åttiotal, självlysande trumpinnar – och en dansande pirat med säckpipa som senare svidar om till någon form av Roger Pontare-karaktär med en gigantisk smiley-snippa på huvudet. Förra gången blev det en femteplats i finalen. Det har jag svårt att se i år.
Island
Personligen så föredrar jag ju Islands nordiska vemod före Azerbajdzjans mer kalkylerade radioballad. Kulisserna visar statiskt en isländsk fiskeby vid havet och kameraåkningen i början där Eyþór Ingi följer med i 360 grader är väldigt effektfull. Killen ser ut som en karikatyr av en nordisk viking korsat med Sully i Dr Quinn (fast i snygg kostym) och han sjunger verkligen skiten ur den här låten, kramar ur varenda liten känsla ur den. Han tar dessutom tävlingens absolut längsta ton mot slutet och vinner till 100% ”Årets Ott” i min bok. Jag blir helt tagen och börjar yra om Reykjavik. Världens mest fantastiska Hanna Fahl (som äntligen anlänt och sitter bredvid mig) påpekar dock att låten är rätt trist och att hans kostym sitter illa. Hm. Petitesser. Snubben har ju för fasiken en Jesus-gloria av ljus mot slutet!? Vinnare.
Grekland
Bortsett från att refrängen i den här krishanterarlåten låter som något som är designat för ett studentflak så är ju det här ett ganska kul partynummer med fyra, hunkiga, kjolbeprydda män med diverse självlysande instrument som hoppar runt en äldre Einstein-kopia med världens minsta balalajka. Grekland kommer inte att ha några problem med att ta sig till final i år heller.
Israel
Jag måste säga att jag inte alls gillar den israeliska balladen, det finns inget i den som berör mig tyvärr, och jag häpnar över hur hemskt de stylat Moran Mazor. Tjejen och hennes delegation är fantastiska party-människor som igår i stort sett ägde EuroClub där vi spelade fem grymma israeliska hits på raken, och IRL är hon en snygg partybrud som inte alls påminner om den Lynda Woodruff vi ser på scen i ett superosmickrande urringat fodral här i Malmö. Hoppas det inte tar för mycket fokus från att där också finns en låt (som jag som sagt inte gillar, men smaken…etc) också – det verkar nämligen mest vara klänningen de flesta pratar om här. Och TV-tittare kan vara otroligt oförlåtande.
