Äntligen har presscentret öppnat och vi är på plats ute i och bredvid Malmö Arena. Allting är väldigt stort och väldigt…nytt. Förvirringen är total ibland, vem får komma in vart och när och vad får man ha med sig – svaret är oftast ingen, aldrig och inget – men på det hela är stämningen god.
Repetitionerna är igång och i dag drar man igenom alla artister i semifinal ett. Vi kommer uppdatera det här inlägget efter hand med korta rapporter från de vi lyckas se! Alla nummer startas med en svepning från taket ner på scen, och i taket hänger lampor som byter färg enligt landets flagga. En snygg, enklare, variant på Bakus lysande arena i fjol.
Slovenien
Först ut idag var Sloveniens Hannah (de hade kastat om i startordningen) som kör sitt dansnummer med tre dansare iklädda det senaste från Eric Saade accessoar-garderob. Ljudet var lite sådär, så kvalitéerna på sången får ni hitta nån annanstans (det är ju en rätt gapig låt, men så vitt jag kunde höra lät det precis som på skiva) men numret är helt okej men inget extra. Lite dans, lite lyft, lite gående på catwalk och scenen går i blått. Typ det.
Estland
Nästa land är Estland, och vi missade tyvärr mycket av gravida Birgit eftersom vi gjorde en liten grej för SVT, men det där är en fin liten anonym ballad som antingen kan gå vidare just därför eller totalt falla i glömska av samma anledning. Esterna gör inga fel i alla fall. Snyggt, avskalat ”tjej-med-kör”-nummer.
Österrike
Startlåten hamnade här istället. Lite mycket att dricka för Natalia igår kanske? Vi såg inte henne på EuroClub… Nåväl. De två första låtarna i årets ESC startar med en vitklädd tjej som sjunger med kör, för Österrike kör på ungefär samma tema som Estland, men här finns stora, avlånga lampor baktill på scen (dessa kan lyftas upp och ned och används ibland som backdrop och ibland i taket). Natalia känns säker, låten är snygg, men är det inte en lite småsömning inledning (som folk kommer glömma bort) ändå?
Hepp. Telia-jobbet kom i vägen och vi missade helt Kroatien, lyckades se Danmark göra precis vad de skulle (det ser ut som i deras nationella final både scen- och färgmässigt, men allt är lite mera snyggt och slipat) och såg Ryssland och deras ljusbollar över axeln på varandra på en liten TV som råkade hänga på väggen bakom. Nu har vi dock hunnit till…
Ukraina
Taskigt nog för oss som inte kommit in i arenan så lyckas de missa att köra igång skärmarna i tid VARJE gång så vi missar jätten i början. Världens längsta man bär ju alltså in Zlata (ryktas det) vilket ju är det man vill se mest av allt i det här. Dessutom ryktas kameran skaka för varje steg han tar. Roligt! Jo, Zlata sjunger ju fantastiskt och är slående vacker där hon står i sitt glittrande fodral på en sten, låten är bra (om än lite rörig), och de är förmodligen gjutet i final – men jag vill ju se jätten. BesviKEN.
Holland
Jag älskar ju den här låten. Jag berörs massa av Anouk (fan vad bra hon sjunger) där hon står ensam på satellitscenen mitt i folkhavet och sjunger innerligt, med sin kör långt där bakom på scenen och en massa fåglar som flyger över backdropen. Så snyggt. Jag hoppas verkligen att Europa väljer den här snygga, gammeldags balladen framför den mer fläskiga, vulgära ryska (till exempel), men fan vet…
Montenegro
Det märks att det här är en hit i hemlandet. Framträdandet lyser av självförtroendet, och jag älskar rymddräkterna som grabbarna har på sig och jag älskar när Nina skjuts upp ur golvet. Dessutom har jag gått och nynnat på den här onynningsbara låten i en vecka nu. Märkligt hur det kan bli. Gillade inte den alls först. Kommer förmodligen gå vidare till mångas förvåning – och lika många balters glädje.
Litauen
Om jag börjat gilla Montenegro så tycker jag fortfarande att Litauen är bland de sämsta bidragen i år… Ett helt värdelös, anonymt britpopförsök. Och att killen ser ut som om han precis varit ute och festat, hittat ett gott ragg och precis sagt hej då till hen och sen rusat upp på scenen, gör inte saken bättre. Ingenting händer de här tre minuterna. Utom att jag går och kollar på Anouks presskonferens istället.
Presskonferenser på Eurovision är ett eget kapitel. Oftast är det mest fans som frågar om artisten kan sjunga lite av sin låt… När Anouk håller hov är det dock lite annorlunda. Det märks att tjejen är en superstjärna i hemlandet och bara ”riktig” Holländsk/Belgisk media slåss om att få hålla i frågemicken – och blir smått chockade när de tvingas göra sina filmade intervjuer på engelska. Stående minne? Anouk gillar männen i Malmö bäst och laddade för Sverige genom att se den danska TV-serien Brottet…
Vitryssland
Det känns väldigt konstruerat-för-ESC allt det här. Från Alyonas bländvita leende och glittriga kortklänning, till den gigantiska discokulan hon klivet ut ur och de hunkiga dansarna. Det är som ett ”best of things that always work” – vilket ju tyvärr funkar lite på mig. Jag har liksom inte tråkiga tre minuter.
Moldavien
Ronny avskyr den här låten. Jag tycker fortfarande den är riktigt, riktigt fin. Aliona kommer ju dessutom vara först med att ha hissas upp och få en gigantisk kjol (undrar om Rumäniens Cezar surar över det där hemma på kammaren) på scen i år. Småmärkligt att det blev en trend kan man ju tycka. Här projiceras dock en massa film på kjolen – istället för att ett alterego föds fram som hos Cezar – och det ser skitsnyggt ut.
Irland
Dagens överraskning för mig! Ryan Dolan visar sig sjunga hur bra som helst och personligen tycker ju jag hans hunkdansare med sina trummor och påmålade tatueringar lite äter Danmarks variant på samma typ av nummer. Låten växlar dessutom från att ha varit ganska generisk och tjatig i mina öron, till något jag vill dansa till i kväll på Euroclub. Bra jobbat Irland. Just nu ser jag det här kunna plocka Sveriges tia på tisdag.
Cypern
Estland är enkel men rätt fin, Rysslands är fläskig och freds-tacky, Nederländerna känns skönt modern i all sin gammeldagshet och Moldavien är superfin… Jag verkar ju vara på balladhumör idag, men varför faller inte jag för det här cypriotiska sömnpillret överhuvudtaget då? Snyggt med split-screen effekter i rutan dock, där man ser sångerskan i närbild och en bit i väg.
Belgien
Det här är min favoritlåt (i konkurrens med Nederländerna) i första deltävlingen och jag tycker det funkar trots att Roberto ser ut som en skrämd hundvalp på scenen. Han sjunger helt okej – inte i närheten av hur det lät i den Belgiska uttagningen – och numret är inget extra med dansarna gör precis vad de ska. Håller alla tummar och tår att fler än jag går igång på Belgien nästa tisdag. Jag önskar så att de tar sig till final för en gångs skull.
Serbien
Tyvärr missade de att visa Serbien i pressrummet och vi ska dra till EuroClub och DJa nu så vi hinner inte se om de löser det till sista körningen…