Tyskland i ESC
Tyskland är det land som varit med flest gånger i Eurovision Song Contest (om man räknar in de åren de tävlade som Västtyskland, så klart). De var med i första tävlingen och har sedan varit med i alla år – utom ett (och det är därför Storbritannien och Spanien har rekordet med flest tävlingar i rad). Året de missade var 1996 när så många östländer ville vara med så alla länder var tvungna att kvala innan, och Tysklands bidrag Planet of Blue med Leon ansågs inte hålla måttet. Självklart blev Tyskarna rasande – de var vid tillfället det land som betalade mest pengar till EBU och ett av de länder där tävlingen fortfarande var riktigt populär. Resultatet? Från och med 1998 uppstod ”Big 4” (som nu är ”Big 5”) som garanterade Tyskarna en finalplats varje år.
Tyskarna har fem sistaplatser (den senaste 2005), sex brons och fyra silver. Hälften av dessa silver kommer från gruppen Wind som representerat landet tre gånger (1985, 1987 & 1992 (då de bara kom på 16:e plats)). Tyskarna har dessutom vunnit ESC två gånger, med Lenas Satellite 2010 och såklart med Nicoles Ein bißchen Frieden 1982. På tal om Nicole. Tyskland är ju också känt för att hela 14 gånger sänt bidrag skrivna av Ralph Siegel (och dessutom ett av hans far), och faktum är att hälften av dem har nått topp fem.
Efter en väldigt stark start i tävlingen – de första 40 åren kom man bara utanför topp tio 13 gånger – så har Tyskarna på senare år kanske mest gjort sig kända för att ha uppvisat samma konstiga musiksmak i ESC som de gjort sig kända för i Europa; Guido Horn, country, Stefan Raab, falsksjungande tjejgrupper, swinglåtar och burlesque är bara lite av det de bjudit på. Och det har gått minst sagt sådär kan man säga (andra halvan av 2000-talet lyckades de bara masa sig över plats 19 en enda gång). Därför gjorde man om tävlingen 2010, fick Stefan Raab att dra igång uttagningsprogrammet Unser Star für Oslo 2010, hittade Lena, och resten är ESC-historia. Ifjol trumfade dessutom Unser Star für Baku-vinnaren Roman Lob Lenas 10:e plats i Düsseldorf med att komma åtta.
Cascada – Glorious
I år var det alltså dags för Unser Song für Malmö, där tolv bidrag gjorde upp om vinsten och där poängen fördelades mellan 33% juryröster, 33% tv-tittarröster och 33% radiolyssnare-röster (radioomröstningen skedde innan tv-sändningen). Vann gjorde Cascada, Eurodansakten frontad av Natalie Horler (de andra två medlemmarna är DJ Manian & Yann Peifer) som hade en stor hit med Everytime We Touch 2005. Cascada har sålt över fem miljoner album över hela världen och hitten Evacuate the Dancefloor lyckades hamna på Englandslistans förstaplats samma vecka som Michael Jackson dog före alla Jackson-hits. Låten är skriven av Yann Peifer, Manuel Reuter, Andres Ballinas & Tony Cornelissen och anklagades tidigt för att plagiera Euphoria.
Panelen
Pekka Heino:
Märkligt…att ett land som vann så nyligen, och vars låt då kändes så modern, helt plötsligt kastar sig tillbaka till…jag vet inte vilket århundrade. Suck.
Betyg: 2
Malena Ernman:
Vorsprung durch technik som den tyska bilreklamen lyder. Det känns som om Tysklands bidrag inte har lämnat nånting åt slumpen. Glorious är så välgjord och så genomarbetad att den paradoxalt nog nästan blir helt ointressant. Varenda detalj har putsats till perfektion och nästan varenda samtida musikreferens finns representerad i produktionen. Man har till och med lånat Euphorias vinnande toner – men självklart på ett sätt som inte kan irritera tillräckligt många röstande för att man inte ska vinna på det. Glorious är slutgiltiga beviset på att Tyskland har slutit sig till den lilla skara länder som tar den här tävlingen på allvar. I år var dom bara lite för övertända och dom ville lite för mycket. Som tröst måste ändå sägas att inget bidrag i år har gjort sig mer förtjänta av betyget tre.
Betyg: 3
Thomas Lundin:
Det som känns vulgärt på en vanlig scen kan plötsligt bli attraktivt på den märkliga schlagerscenen. På många sätt är det här musik som jag inte alls gillar – dussinpop av beräknad sort. Men sångerskan Natalie lyckas ändå gripa tag och helheten blir lite kittlande för en stund. Imorgon har jag glömt både henne och låten, men nu ger jag fyra poäng.
Betyg: 4
Ken:
Lite småfnissigt är det väl ändå det räcker med att glida långt på ett OOOOOO och addera ett R efter för att halva schlager-Tyskland ska uppfatta den här ganska bleka Eurosmockan som ett plagiat på Euphoria? Och OM man nu faktiskt ville likna Loreens hit så skulle jag säga att det är precis där man begick sitt största misstag. Hade refrängen bara helt ogenerat öst på i någon kitchig, tysk Blümchen-tradition så hade jag förmodligen älskat det här. Nu är det bara okej.
Betyg: 3
Ronny:
På pappret har ju det här alla schlageringredienser som borde göra den bästa Ronny-bakelsen av alla i festivalen: Blond snygg sångerska i en eurodiscopoppig låt som jämförs med Euphoria. Men jag tycker den känns stolpig och ojämn. Den lyfter liksom aldrig, och jag tror inte alls det går så bra. Men i jämförelse med mycket annat så slutar betyget ändå på…
Betyg: 3
Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.
