Storbritannien i ESC
Efter alla fiaskon de senaste åren, tre sistaplatser de senaste tio åren – varav en på förnedrande noll poäng – och en rad placeringar på nedre halvan av resultatlistan, senaste näst sist med Engelbert Humperdinck i fjol, är det kanske lätt att glömma att Storbritannien ofrånkomligen är ett av de mest framgångsrika länderna den här tävlingen har skådat.
De har vunnit fem gånger (vilket ger dem en delad andraplats med bla. Sverige efter Irlands sju) och de har tagit brons tre – men deras verkliga ess i rockärmen är deras femton (!) silvermedaljer, en siffra inget annat land är i närheten av. De har dessutom varit med näst flest gånger efter Tyskland. Britterna missade två tävlingar i början, men har sedan dess varit med varje år, och har därför just nu rekordet i antal finalstarter i rad.
En annan kul liten statistik-pärla är att även om Irland har rekordet genom att ha vunnit tävlingen tre år i rad, så var Storbritannien bara sju poäng ifrån att vinna fyra år i rad mellan 1967-1970! Nu blev det vartannat guld, vartannat silver de åren istället, där deras första vinnare blev Sandie Shaw med Puppet on a String.
Mellan 1959 och 1977 var man förresten bara sämre än fyra en enda gång på 19 försök och hela åttiotalet (utom 1987) låg man på topp tio. Nittiotalet dominerades som bekant av Irland, men BBC satsade också ganska friskt; Michael Ball, Sonia, Frances Ruffelle, Gina G och så slutligen Katrina and the Waves (som tog hem britternas senaste seger) och Imaani (dito silver). Faktum är att fram till 1998 så hade Storbritannien sedan starten bara hamnat utanför topp tio två gånger – och då på plats 11 och 13. Helt galet.
Sedan hände något. 1999 fick alla länder börja sjunga på valfritt språk, och plötsligt föll den forna stormakten som en sten. Sedan 1999 har man bara två topp tio-placeringar och, som jag nämnde i början, tre sistaplatser.
Bonnie Tyler – Believe in Me
I år satsar BBC och Storbritannien på den inte helt okända 61-årige Bonnie Tyler. Hon slog igenom 1976 och valdes till årets nykomling på Brit Awards året därpå. Samma år opererade hon bort knutor på sina stämband, vilket gav henne en helt ny, hes, karaktäristisk röst. Det stoppade absolut inte hennes karriär och senare samma år fick hon en av sina största hits med It’s a Heartache i Europa och Nordamerika. Hennes storhetstid inföll dock under åttiotalet och i och med samarbetet med Jim Steinman, när Total Eclipse of the Heart och Holding Out for a Hero blev världshits. Därefter har hennes karriär mest fortsatt i Tyskland (bland annat gjorde hon tre album skrivna av Modern Talkings Dieter Bohlen) och Frankrike. På senare år har hennes musik mest influerats av country.
Låten Tyler ska sjunga heter Believe in Me och har ett gäng meriterade låtskrivare bakom sig. Desmond Child (mannen bakom hits som I Was Made for Lovin You, Heaven’s on Fire, Livin’ on a Prayer & Livin’ La Vida Loca) är knappast okänd för någon som sett Idol under Andreas Carlsson-tiden, Chris Braide har skrivit hitlåtar till både Lana Del Rey, Cheryl Cole och David Guetta de senaste åren och Lauren Christy är medlem i produktionskollektivet The Matrix som jobbat med Britney Spears, Kelly Clarkson & Katy Perry med flera.
Panelen
Pekka Heino:
Bonnie, Bonnie, Bonnie. Tänk, vad vi varit med om, du och jag. Väldigt mycket nattradio i början av min mediabana. Det är kul att du fortfarande håller på. Och jag också.
Betyg: 2
Malena Ernman:
Det här är inte årets sämsta låt. Men det är årets idé-fattigaste bidrag. Klichéer radas i upp i vad som upplevs som en evighet och…. Nej jag orkar inte ens skriva om det. England! But why!?
Betyg: 1
Thomas Lundin:
Bonnie Tyler har väl aldrig gjort nåt dåligt? Inte heller den här gången. Också om hon får ta i för drottning och fosterland för att ge liv till den här rätt platta låten.
Betyg: 3
Ken:
Jag älskar Storbritannien – framförallt som ESC-nation – och jag tycker det är kul att de väljer att skicka en så rutinerad och väletablerad artist som Bonnie Tyler. Tyvärr hade de gärna fått fundera ett varv extra över låten, dock. Det är ett kompetent och snyggt albumspår som fungerar friktionsfritt på en kommersiell radiokanal, men i den här tävlingen där man bara har tre minuter att påverka så tror jag det hade krävts en extra växel för att nå ända fram. Antingen att man dragit den hårdare åt countryhållet – eller att man ”got all Meat Loaf on its ass”. Jag tror ändå det kommer gå bättre för Bonnie än för Humpen, och det är väl bara att inse att BBCs främsta mål med ESC är att få snygga tittarsiffror på hemmaplan, men inte att vinna tävlingen.
Betyg: 3
Ronny:
Jag tyckte den här låten var snortrist när jag först hörde den och var så bsviken att Favvo-Bonnie ställde upp med den här countryballaden. Men den växer varje gång jag hör den och nu kan jag komma på min själv med att nynna på den då och då. Ett bra betyg enligt mig.
Betyg: 3
Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.
