Spanien i ESC
Spanien är det land efter Storbritannien som varit med längst i tävlingen utan avbrott. Man gick in 1961 – och har sedan dess inte missat en enda tävling. Resultatet är fyra sistaplatser (tillsammans fick dessa fyra bidrag ett ynka poäng), ett brons, fyra silver och två guld. Två vinster som lite ovanligt kom åren efter varandra. 1968 slog Massiel lite oväntat ut favorittippade Cliff Richard med sin La La La (och satte på något sätt standarden för hur en ESC-vinnare kunde låta för att fastna) och året efter, på den Salvador Dali-designade scenen på hemmaplan, var Salomés Vivo Cantando en av de fyra låtar som vann.
De påföljande åren på sjuttiotalet blev fina för Spanien. Tre av deras silver håvades in under dessa år, man skickade stora artister som Julio Iglesias och fick en av tävlingens största hits någonsin med Mocedades Eres tú 1973 (då man återigen slog en favorittippad Cliff Richard på fingrarna). Åttiotalet blev värre. Ännu en sistaplats hann man med, och trots ett brons med Lady Lady 1984, var det få placeringar som inte var utanför topp tio.
Azúcar Moreno inledde Eurovisionens nittiotal då de gick ut först i Zagreb, föll offer för nyheten ”inspelad musik” då bandspelaren krånglade och de fick sjunga om. En liten TV-klassiker som mynnade ut i en fin femteplats. Det märkliga i det hela är att Spanien är det enda land i ESC-historien som ännu en gång efter det fått sjunga om sin låt – nämligen när de (nästan) inledde ett nytt decennium 20 år senare och Jimmy Jump hoppade upp på scen mitt under Algo pequeñito 2010.
På senare år har Spanien, precis som många andra av de ”gamla länderna” haft svårt att hävda sig. En snygg silverplats 1995 med Anabel Condes Vuelve conmigo är landets senaste medaljplats.
Fram till 1999 valde man för övrigt ut sitt bidrag internt, men efter det testade man en lång rad urvalsprocesser (den mest framgångsrika var förmodligen Operación Triunfo mellan 2002-2004, som var en form av spanskt Fame Factory med enorma tittarsiffror) och både blandat in MySpace och YouTube i uttagningarna. Mellan 2005-2011 kom man dock sämre än plats 20 fem gånger av sju.
I fjol struntade man dock i uttagningar och handplockade 33-åriga Pastora Soler, en väldigt framgångsrik sångerska i hemlandet. Låten Quédate conmigo skrevs av Thomas G:son och hamnade på en fin tiondeplats, landets bästa placering på åtta år.
El Sueño de Morfeo – Contigo hasta el final
Inte så konstigt då att man kör vidare på samma spår i år igen. Bandet El Sueño de Morfeo (eller kort och gott ESDM) består av medlemmarna Raquel del Rosario, David Feito & Juan Luis Suárez och spelar en blandning av indie-pop och keltisk folkmusik. De har funnits sedan 2002 och hunnit släppa sex album och sexton singlar i hemlandet, där de nominerats till ”Bästa Spanska Akt” för MTV Music Awards två gånger.
Låten de tävlar med Contigo hasta el final (med dig till slutet) valdes dock i en TV-sänd uttagning där den var både jury- och tittarfavorit i konkurrens med två andra låtar. Låten är skriven av bandmedlemmarna själva.
Panelen
Pekka Heino:
Pop/rock/folk…whatever. Den typ av låt som inte säger mig någonting alls, inte på något som helst plan. Men det kan ju vara mig det är fel på.
Betyg: 2
Malena Ernman:
Spanien introducerar enhörningspop med vackra hästar i fantasymiljö. Jag misstänker att det är keltiska Galicien och Asturien som inspirerat låtens inledning och jag gillar det jag hör. Men sen ska det självklart byggas upp. Och jag är så trött på alla låtar som ska byggas upp. DET BLIR INTE BÄTTRE FÖR ATT DET LÅTER MER!! Det resulterar nästan alltid bara i att låten känns daterad, omodern och Spaniens låt är inget undantag. Det börjar svindlande och slutar med en gäspning.
Betyg: 3
Thomas Lundin:
När man mixar två olika musikstilar kan det i bästa fall födas en ny. Eller i alla fall nåt nytt. Men inte här. Det låter bara som det tama garagebandet som hittat den förhatliga Titanicflöjten eller som folkmusikgruppen som tror att de blir coola när de skramlar med gitarrerna. Fel alltså. Men två poäng för en tydlig låt.
Betyg: 2
Ken:
Betyget kan tyckas hårt, men när det här bidraget startar så kommer jag alltid att tänka på Dervish (Irland 2007) och ingenting som får mig att tänka på den låten kan vara bra. INGENTING! Jag är bara så vansinnigt trött på keltiska tongångar i den här tävlingen, och när de här blandas med rocktoner och spanska så slår det helt fel i min skalle och jag byter låt direkt. Musikaliskt finns här säkert mycket värre bidrag i år, och jag är säker på att gänget i ESDM är sköna människor, men för mig är det här några av årets mest meningslösa tre minuter.
Betyg: 1
Ronny:
Den här kommer jag aldrig ihåg, hur många gånger jag än hör den. Varför kan inte Spanien skicka en Lucia Perez eller Las Ketchup varje år? Jag vill ha dans, sol och tuttskak!
Betyg: 2
Flaggfjärilen är hämtad från bloggen Pierres Schlager.
