Eurovisionrepetioner – Semi 1

Hurra! Äntligen är vi på plats i det gigantiska tältet mitt ute i absolut ingenstans där danskarna har förlagt årets Eurovision Song Contest. Arenen ligger bredvid, den är inte ett tält utan en stor betonghangar som ni vet, men vi sitter i presstältet bredvid.

Varmt, ganska ödsligt än så länge, men FAN vad vi är peppade! Vi ska försöka hålla er uppdaterade i det här inlägget under dagen, så om ni vill ha våra första intryck av hur första semifinalens nummer ser ut så är det hit ni ska återvända!

Då kör vi! Först ut…Aram Mp3.

ARMENIEN
Det här är alltså landet som verkar ha blivit favorit på grund av att många (delegationen själva?) har spelat på det…och kanske för att låten innehåller lite dubstep? Jag har nämligen svårt att se det här vinna. Även om jag tycker att låten är ganska bra. Anledning? Well, för att säga det fint (och det gör inte de två bögar jag sitter mitt emellan just nu kan jag meddela) så har Aram Mp3 kanske inte tävlingens vackraste….utstrålning. Hans ansikte ser ut lite som om han sitter på toaletten när han sjunger, och att han bara står rakt upp och ned mitt på den gigantiska scenen (som är Ryssland 2009-imponerande) gör det inte roligare. Vidare går Armenien såklart. Men vinner? Nä (fast det sa jag om Dima Bilan 2008 också).

Sanna och gänget är förresten på väg till arenan precis nu. Här är en bild från hovfotografen Edward af Sillén.

LETTLAND
Alltså… Jag kan ju inte hjälpa att jag trallar med i det här! Efter stenseriösa Aram Mp3 så är ju det här gänget (med det lätt-uttalade namnet Aarzemnieki) i alla fall fyllda med glädje och låten är trallig. Jo, det är dumt, och jag skulle kanske inte sortera in låten under ”bra musik”, men jag har inte trist. Om det går vidare känns däremot mer osäkert, men sprutar de bara på med lite mer energi när det väl gäller så kan det säkert bli en tiondeplats. Numret? Tja, de står där på rad och sjunger. Inte mycket mer.

ESTLAND
Tanja behåller det helt vanvettiga numret från den estniska uttagningen, och den vanligaste frågan hemma i TV-sofforna kommer absolut vara: ”Det KAN ju inte vara hon som sjunger!?” Men jodå. Ibland är hon typ uppochner och snurrar…och sjunger. Helt galet. Det har ju snackats mycket om att Amazing påminner om Euphoria (både låtmässigt och dansen), och kanske därför går hela numret i kritvitt och ljust istället för Loreenskt mörker. Så vitt att det typ stundtals påminner om en gymnastikundervisning i Tyskland 1935. Host. Men okej, man minns henne i alla fall. Men röstar man? Kanske. Svårtippad finalcahns. Men väl där lär det ha svårt att hävda sig.

Mellanspel: En liten kommentar om scenen
Efter tre nummer så måste jag bara säga det: jag gillar verkligen inte årets scen. Jo, jag kan svälja den här k*kmätar-grejen med Ryssland och hosta upp en ENORM LED-skärm, jag tycker det här touch-känsliga LED-golvet är en kul idé och visst, kuben i bakgrunden öppnar för roliga effekter. MEN. Alla ser pyttesmå ut. Scenen verkligen förminskar och distanserar oss tittare från artisterna, speciellt när kameran zoomar ut och man ser hela kuben, något jag inte alls upplevde i Malmö eller Düsseldorf. Så. Då var det sagt.

Oh, nu är det strax, strax Sanna. I finalkläder. Här är hon på väg mot scenen!

SVERIGE
WOW!! Sanna är skitsnygg i nya håret och nya klänningen!! (Läs Ronnys lilla modereportage här).
Numret är dessutom superbt överfört från Melodifestivalen! Istället för kristaller omkring Sanna så ligger de bakom på skärmen. Istället för sex lampor står Sanna i en tolvstrålars mega-tipi av ljus. Men annars är känslan och intimiteten den samma. Och rösten. Jävlar i helvete vad tjejen sjunger. Grymt! Sanna är ju dessutom årets stora fanfavorit så alla i arenan och pressrummet (vi kollade på båda ställena) jublar högt efteråt (vilket ju alltid är trevligare än att komma från ett land där motsatsen sker). Inget att klaga på. Och hade vi inte vunnit för två år sedan och varit i en bro bort i fjol så hade jag nog trott att det äntligen var vår tur nu. Nu får vi se.

ISLAND
Jag (Ken) gillar ju de här färgglada gubbarna som min kollega avskyr och kallar Leto Svet 2. De står där i sina skägg och boogiear-loss sjungandes om att alla är samma på insidan. Vad finns där att inte gilla? Tror dock jag kan vara lite ensam i Europa om att tycka så tyvärr, och fast de borde vara 100 gånger mer i final än de trallande letterna, så tror jag nog de sistnämnda ligger närmare till att avancera av grupperna vi sett hittills idag.

ALBANIEN
Mera ballad. Mera spets (fast beige). Hersi är placerad på vad som ser ut som en kombination av en höjdhoppsbacke och Lejonkungens klippa, där hon står hela låten med en anonym kör och en totalt malplacerad trummis bakom sig. Allting är väldigt beige. Inte bara spetsen. Nä, det här går nog inte…

RYSSLAND
Silly hat alert! Silly hat alert! Silly hat alert!
Oh, vart ska man börja här!! Två tvillingar vars hår sitter ihop (!) med varsin massagestav i glas (!!) i handen på en gungbräda (!!!) där en kille kommer ut och viker upp en romersk båge mot slutet. Höh!? Fullständigt over the top, änglavitt och märkligt. Jesus. Fast det går ju vidare som vanligt.

AZERBAJDZJAN
Oj, märkligt nog satsar Azerbajdzjan också på tvillinggrejen. För andra året i rad har deras artist en dubbelgångare på scen, men denna gången så är det inte en skugga i en glasbur, utan en tjej med samma klänning och hår som Dilara Kazimova som hänger i en trapets och snurrar runt på scenen. Färgmässigt är det lite Sannas motsats, varmt och rött istället för blått och coolt. Hm. Är Dilara en Ani Lorak till Sannas Charlotte?

UKRAINA
Jag trodde nog de skulle få till det här numret lite snyggare… De brukar ju vara mästare på scenshower i det där landet. Kanske hade de annat att tänka på nu. Nåväl. Idén bygger på ett hamsterhjul med en springande hunk, och det är en snygg idé på pappret, men scenen är alldeles för stor för det lilla hjulet och det hela ser bara futtigt ut. Tyvärr. Dessutom är inte Mariya Yaremchuk deltävlingens starkaste sångerska om man säger så. Men till final? Självklart. Inte en chans att något annat händer.

BELGIEN
Tja, vad ska man säga om det här? Har ni sett Belgiens uttagning (eller det officiella inför-klippet…eller videon) så vet ni vad ni får. En stenseriös Axel med den dansande (lite spöklika) morsan runtomkring sig. Ronny gillar ju det här. En av hans favoriter i semifinal ett. Jag är inte alls med på det tåget. Jag tycker bara det är väldigt creepy. Dessutom så tänker jag alltid på den fantastiska Gethsemane från Jesus Christ Superstar under de första takterna varje gång jag hör den – men blir så klart lika gruvligt besviken varje gång. Suck. Men final blir det för Belgien i år igen.

MOLDAVIEN
Jag hade svårt att hitta tio riktigt bra kandidater att gå vidare när vi tippade i pressrummet tidigare, men om jag gjort det nu så hade jag nog slängt in Moldavien där. Inte för att låten är så märkvärdig, men för att numret är sådär klassiskt ESC-kitschigt med Cristina Scarlat i blå klänning med en gul, halv (!?), rustning på överkroppen (tänk 50% Brunhilde) och med fyra hunkiga dansare i omotiverad synkrondans bakom iklädda någon form av romare-inspirerad gulddräkt. Dessutom sliter Cristina av sig håret mot slutet, vilket är VÄLDIGT ”lipsync for your life”! Me like. Jag kan möjligen bara vara uttråkad, men det här fick klart godkänt av mig.

SAN MARINO
Oh, Valentina… Hon står i en stor tygsnäcka i ett hav av lava och strålar av glädje, men låten är ju verkligen fortfarande blekare än diskvatten. Möjligen, möjligen, kan San Marino ha en chans pga blek konkurrens och ”tack för tredje gången gillt – nu räcker det”, men det hela blir inte bättre att de stoppat in en schlagerkör från 1989 längst ut på catwalken. Jesus. De där synkrona rörelserna har man inte sett i en kör i Sverige sedan Diana Nunez var i farten som bäst! Så självklart smått FAB i en kitchig kinda way.

Vi börjar bli sega här nu. Jag har svårt att tro att vi kommer stanna tills Ungern repeterar…

PORTUGAL
Oj vad jag avskydde den här i början! Fjantig dansbandslambada som slog ut schlagerfavoriten Mea Culpa i hemlandet (något Ronny knappt är över än)! Men nu! Haha. Det här är ju det enda dumglada schlagerfåniga som finns i år. Ni vet det där man verkligen inte vill tala om att man gillar – men som man glatt flaxar runt till på dansgolvet bland likasinnade. Suzi verkar dessutom vara en av festivalens skönaste som kör med muskort klänning, böghunkiga dansare, fåniga rörelser och en backdrop som ser ut som om någon ätit förmånga portugisiska flaggor och kräkts över hela scenen… Love it. Går det final? Alltså… Fan vet. Inte helt omöjligt.

NEDERLÄNDERNA
Det här är min favoritlåt i år. Eller okej. En av kanske 3-4 beroende på humör och fylla. Men jag älskar den. Dess lugn. Dess äkthet (jag vet – otroligt fånigt uttryck, men det verkligen KÄNNS att The Common Linnets gör det här på riktigt). Dess country-härliga paus efter Portugal. En stor, stor favorit. Och jag älskar hur de framför den. Först är golvet en motorväg. Vi åker med hemåt efter det stora grälet. Ilse och Waylon på varsin sida om mittstrecket – men ändå väldigt nära delandes en mikrofon. Som om de satt där nära i bilen, men ändå var längre ifrån varandra än någonsin. Och så kryper kameran nära, nära och stannar där i hela låten – möjligen ser vi någon gång det vackra trädet i silver som växer upp på LED-arna bakom. ÄLSKAR’T! Oj, vad jag hoppas det går bra för Nederländerna i år. Jag håller alla tummar jag har och vet precis vad jag röstat på om jag suttit hemma i soffan.

Tyvärr, blev det inte mera rep för oss idag. Ön som arenan/hallarna ligger på är så sjukt avsides att vi var tvungna att åka innan Montenegro och Ungern för att hinna hem innan vi ska tillbaka igen i morgon. Typ. (OK, överdrift, men det går alltså snabbare att åka till Malmö Arena där förra årets ESC begav sig från Köpenhamn centrum, än till arenan på ön). Ni får googla om info!