Jag har ramlat i den här fällan så många gånger!
När det dyker upp sådana här lugnare låtar med mjukare uttryck, oftast en person med gitarr som gör nån form av ballad, så tänker jag alltid, alltid att JO DEN HÄR GÅNGEN SÅ HÄNDER DET och så går jag runt och sluddrar om skrällvarning hela veckan, bara för att sedan se låten hamna på sin (av alla andra) förväntade plats sex på lördagen. Det har verkligen hänt alldeles för många gånger de här sjutton åren för jag ska ramla i den fällan igen…
…men jag kan väl åtminstone få skriva här att PLÖTSLIGT så kommer det nu en låt jag personligen gillar på riktigt. En låt som jag tycker sticker ut från mängden och där artisten känns effortless, varm och lugn i sitt artisteri. Där inte alla ord plågas fram med ett saftigt backtrack och där det går att stå still med en gitarr bland massa snygga Ellen Benediktson-lampor och ändå kännas som man har en komplett scen-show. Jo, ögonen på Melina bör vara öppna mer än de är stängda (som de är nu), men annars har jag inte mycket att anmärka på hur man tänkt här. Både låt och artist kommer fram och presenteras på ett sätt som känt angenämnt för oss som kollar. Det är väl inte svårare än så det behöver vara?
Älskar Laleh-feelingen i den här låten. Älskar att G:son inte kunnat hålla sig från att stoppa in en tonartshöjning (eller åtminstone blivit uppmuntrad av Andreas Mattsson och Melina själv att göra det). Älskar att text och melodi sitter så hårt samman att de båda bara forsar fram utan att kunna separeras. Älskar att det är på svenska och att vårt språk kan låta så här vackert. Ja, här är mycket jag tycker om.
Sen kommer jag inte våga hoppas på något alls. Att människor plötsligt skulle välja detta lugna uttryck med en ny artist (man kan även säga ”gröna artist” och ha dubbelt rätt som ni ser på bilderna) före pop-pojkar eller rock-killar är lika troligt som att någon skulle välja mig först på en gympalektion i femman. All min erfarenhet som Mello-reporter säger att det här hamnar på plats 5 eller 6 och blir en fin presentation för Melina Borglowe till svenska folket och P4, medan hela mitt musikälskande ESC2024-hjärta vill och hoppas något annat.
PS. Det är ju LIVSFARLIGT att ha på sig kläder i green screen-grönt i vår Meme-fyllda tidsålder, men jag antar detta är ett CHOICE och att man vill se Melina i den ena märkliga dräkten efter den andra på TikTok efter lördag.
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
