OK, jag var kanske ondigt sur mot detta igår på Instagram. Inte för att jag inte såg dess kvalitéer redan då, och jag vidhåller att den här låten (skriven av två av mina absoluta favorit-låtskrivare just nu) är rätt härligt. Dessutom så kanske inte referenser som:
* En dansbandsvariant på Samir & Viktor
* Resebyrå-pop för förfesten
* De Vet Du möter Markoolio på en restresa
* Charter-schlager
* En über-svensk variant på det Alvaro gjorde förra veckan
(sådana referenser behöver ju inte) EGENTLIGEN vara någonting negativt?
Något vi var helt överens om igår (Ronny älskade ju denna om någon mot förmodan inte sett Schalgerstudion Onsdag V4) var ju dock att bandet behövde vara lika härligt sköna som låten för att det inte skulle bli pajigt studentspex av det hela, och svaret på det får vi nu:
Well.
Jag sa att jag gillade Smith & Tell, va? Och Ronny. Och att jag har inga problem med dansband. Men det här? Nja.
Jag tycker detta nummer gjorde att den här låten tappade energi, humor och allting som eventuellt var lite bra i och med det här framträdandet.
Sannex vill vara ”Dansband 2.0” sa Karin Gunnarsson i onsdags. Det är väl en kul ambition. Men det här känns mer som ”Dansband Demoversionen”. Typ. Eller ”Alla Dansbands Mamma”. Arvingarna framstår ju som Backstreet Boys i jämförelse (inte minst när det ska sjungas i olika stämmor mot slutet – GAAAH), till och med Rolandz kändes mindre dansband. Och koreografin? De gesterna tröttnade Magnus Carlsson redan på efter Världen Utanför 2002! Det närmaste jag kan komma på att det liknar i melodifestivalsammanhang är Highlights + MiST 2010. Och den låten är bara bra på en efterfest när Måns Zelmerlöw gör den (detta vet jag av erfarenhet).
Animeringarna gör ju det de ska, men bandet verkar inte ha brytt sig om att vända på sig och kolla vad det är som händer bakom dem. Ingenting med Sannex rimmar med det där charter-slaskiga, småskämsiga beteende som låten (och animeringarna) förmedlar. Det här är ju mest….gulligt? Som om killarna aldrig varit på charter själva. Eller druckit en GT för den delen. Det är är kyskare än Amy Diamond 2008.
Det hade behövts mer Bada Nakna-energi här. Mer strandraggar-självförtroende. Mer… Ja, ni vet vad.
För om man gör det här så mjukt och på så här stort allvar som Sannex gör så blir ju texten smått outhärdlig?
Nä, detta känns det som en familjelördag på en biluthyrningsfirma än det självklara Mello-nummer i AC som det gjorde när man bara hörde låten… Familjelördag på Biltema och en sjätteplats.
Det här var inte min påse.
Känner mig inte inkluderande för fem öre.
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist
