Dinge-dinge-ding-ding-ding! Här kliver Klingen(ström) in!
Det här var ju en enorm Schlagerprofilerna-favorit efter en första lyssning igår. Ronny sa det var hans favorit denna veckan och jag hörde en ljuvlig hybrid mellan kvinnlig singer-songwriting (Lisa Ekdahl, Melissa Horn, Säkert) och det där Bobby Ljunggrenska-vemodet som gjorde Constallation Prize till en pärla!
Frågan var ju bara: HUR är Clara på scen?
Svaret är inte lika lätt.
Men jag tror att jag potentiellt älskade det här.
Det tog en stund. Det ska jag säga.
Man är så van att när en artist står ensam med en gitarr och gör en låt så är det en man. Och han kan se ut lite som helst. Men man fattar.
Är det däremot en kvinna som står med en gitarr så vet man direkt hur hon ”ska” se ut. I stort sett som en man. Byxor. Kanske pojkvänsskjorta. Nån proggig kavaj. Eller i värsta fall som när Py Bäckman sjöng Magisk Stjärna.
Fördomar? Jag vet. Men det sitter så djupt att det tar en stund för mig att liksom ta in att här står en brud i en lårkort paljettklänning och svagt rosatonat hår och bara ÄGER sitt eget uttryck med sin gitarr. Jag älskar det.
Och som hon sjunger! Clara låter EXAKT som på studioinspelningen, vilket i min bok är något fantastiskt för jag älskar ju låten i den version vi hörde igår. Samtidigt finns här en live-intensitet och en scenvana som man bara får om man stått på scen ett bra tag, och är det något som är ett minus här är det just att det här hade mått ännu bättre av en publik. Det ser dock långt mycket mindre ensamt ut än flera gjort med scenen full av dansare tidigare i år.
Nä, det här gillade jag jättemycket! Oj, vad jag hoppas att flera gör det också!
Bonusinfo: Clara tävlade i Webbjokern 2011 med låten ”Mr Lonely Man”. Nån som minns den? Undra om hon gör det själv? Minns ni vilka som vann? Julia Alvgard och Jonas Matsson. Ah, ni minns fortfarande inte? Det är OK.
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist
