Medan Charlotte alltid är Charlotte Perrelli, Eric Saade är Eric Saade och Benjamin Ingrosso är Benjamin Ingrosso, så har Elisa Lindström (sedan hon tävlade i Mello förra gången 2014) tappat sitt efternamn, och är, likt även Danny och Tusse i år, numera bara Elisa. Det är antagligen sådant man kan göra när man vunnit Dansbandskampen, Körslaget och Let’s Dance.
Hur detta förhåller sig är dock inte den stora frågan här. Det är vad tusan beskrivningen av numret i SVTs bidragsbibel betyder: ”Roesticks fästa på skivor som är placerade över hela scen för att skapa fnissel.”
Hm. Jag är inte alls säker på att jag förstod meningen ovan även efter att ha sett Elisas nummer. Vad jag förstod är dock att man räknar med att håva in ALLA röster hos de som älskade Frost och Frost 2, eller som någonsin varit på Disney on Ice.
Sminkad som en sovjetisk konståkningsvinnare från 1987, äntrar Elisa scenen iklädd isblå (virkad?) kort klänning och någon form av genomskinlig mantel, samtidigt som virvlarna från när Elsa bygger isslott till Let It Go virvlar runt på LED-arna bakom. Tungrök väller in över scenen likt en snölavin, och när dansarna dyker upp så sitter jag bara och väntar på att de antiken har skridskor som i Dima Bilans vinnare från 2008 eller möjligen är utklädda till snögubben Olaf (sanningen ligger väl någonstans mittemellan). Det är liksom så mycket Frost att jag fick ta på mig en tröja här framför datorn.
Det hela är…kanske helt rätt tänkt?
Istället för att tänka på att det här är ganska mossig ballad från 2007 så känns det som hämtat ur vilken Disney-film som helst 2021, och kommer säkert dra åt sig mängder av både barnröster och schlagerröster. Lägg till det alla de som brukar rösta på Elisa i TV-program, och jag vill inte alls räkna bort det här (trots att jag nog inte sett så mycket blå ögonskugga sen på någon faster på en släktmiddag runt 1988). Det har fortfarande en klar chans på Andra Chansen.
Och det måste också sägas att Elisa är fantastisk. Om beskrivningen ovan är lite raljerande så ska ingen skugga falla på henne eller hennes artisteri. De där tonerna SITTER om man säger så, och få kan bära en sådan här ballad som hon. Så all kärlek dit den ska.
PS. Kanske betyder ”Roesticks fästa på skivor som är placerade över hela scen för att skapa fnissel” ungefär ”Styla någon lite som en rysk skridskoåkande Sanna Nielsen i I’m in Love 2011 sjungandes en låt från Frost”. I så fall fattar jag precis!
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist
