Ytterligare en urhärlig person med en låt (skriven av urhärliga personer) som jag inte går ihop med alls… Men jag tror jag sa det mesta om det igår (och på lördag ska det dyka upp betyg) så jag lämnar låten, eller ok, ”det textsatta-gunget”, lite därhän så länge och så snackar vi lite om numret och vårt favoritsnacks Alvaro Estrella istället.
Det här är såklart rakt up his alley, och han levererar snyggt sång och dans i ett glass-pastellfärgat nummer tillsammans med fyra vitklädda dansare. Och gott så. Varken mer eller mindre vad det ska vara. Man blir glad. Det är färgglatt. Alla är bra.
Sedan att man som Göteborgare bara funderar på varför scenen ser ut som Götaplatsen med Alvaro som en dansande Poseidon (bakom gänget ser vi konstmuseets valv sådär käckt färgade som de är varje december när Göteborg & Co kör sitt årliga ljusspel) lämnar jag därhän.
Det är svårt att störa sig på något här. Samtidigt är det otroligt oförargligt. Femma-sexa?
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist
