Då var det dags för andra veckans torsdagsrepetitioner!
Precis som förra veckan så går det under Covid/2021 till så att vi ackrediterade får se ett klipp från en av SVT utvald repetition (det brukar vanligen vara 3-4 stycken, där den sista körs med eventuellt pyro) och sedan läggs de upp på SVTs press-sida (förra veckan kom många i en stor klump, så vi betar av dem efterhand här så fort vi hinner).
Precis som vanligt är det Ken som skriver texterna på torsdagarna (tyvärr lite mer än vanligt detta år när han inte kan bolla med en fotograferande Ronny bredvid) men vi ska såklart försöka få till en Schlagerstuido ikväll så ni även får Ronnys åsikter om dagen. I morgon kommer dessutom Ronny sitta vid datorn under de livesända fredagsrepen.
Nåväl, nog om förutsättningarna – nu kastar vi oss över veckans låtar, artister och scenshower. Först ut: En återvändande Anton Ewald!
Om vi någon gång skulle ranka besvikelser över låtar som gått ut med sista startnummer i tävlingen, så tror jag att för mig personligen så skulle Anton Ewalds Natural från 2014 ligga bra till för en guldmedalj. John Lundvik-låten känns varken som om den passade Anton eller som om den kunde bära ens ett favoritskap i en svag deltävling OCH det känns nästan som om SVT håller med mig, när Karin Gunnarsson igår innan uppspelningen slängde ut frågan om huruvida ”New Religion kunde bli en ny Begging”. RIP Natural!
Vad som fungerade perfekt i både Begging och Natural, och som fungerar perfekt här också kan jag väl avslöja direkt, är dansarna Robin Haghi och Daniel Koivunen. Daniel har ju haft sina vändor som husdansare (med mera) de senaste åren, men Robin, en av våra absoluta favoritdansare, har vi väl inte sett sedan 2014 om jag minns rätt? Riktigt kul att båda är tillbaka, och det är alltid härligt att se ett koreografiskt uttryck (Robin är också koreograf) som skiljer sig lite från det man brukar se på Mello-scenen.
För dansas gör det.
Faktum är att detta på pappret inte skiljer sig nämnvärt från det Kadiatou öppnade med förra veckan.
Så varför känns då detta som något med finalvittring och ”definitivt topp fyra” redan på torsdagen, medan Kadiatou hamnade sex (något vi tippat ungefär hela veckan)?
Mycket stavas nog rutin. Hur märkligt det än kanske låter att använda på någon som varit fotomodell de senaste 5-6 åren.
Kamera-rutin: Anton vet redan på ett torsdagsrep vilka kameror som man fyrar av ett leende i, hur ögonen ska glittra i rätt kamera och hur man tar en scen som om man inte gjort annat sedan man steg av den för sju år sedan (även om vi alla vet det inte är sant).
Sång-rutin: Är Anton en bättre sångare än Kadiatou. Nä, det tror jag absolut inte. Men gänget här vet vad som klaras av och vad som inte klaras av och använder knep som användes redan av Madonna på åttiotalet. Sjung det du behärskar. Låt andra sköta resten. Du är popstjärna. Inte singersongwriter eller operasångare.
Nummer-rutin: Å ena sidan kan man ju känna att man sett det här numret 100-tals gånger förut i Melodifestivalen, inte minst headlineat av Mr Ewald himself. Å andra sidan, tycker jag att lasern är apsnygg och älskar (som jag nämnde ovan) koreografin och dansarna? Jaja-fucking-mensan.
Det finns ett själförtroende och en glädje i hela det här paketet som gör mig mycket lycklig att se!
Tror/Tycker jag det ska vinna hela Melodifestivalen 2021? Nänä. Tycker jag att det absolut bör vara topp fyra? Oh ja!
Någonstans är det här ju min motsvarighet till Ronnys schlagervurm: Rena poplåtar med en popstjärna (oavsett kön). Det fungerar liksom alltid på mig.
Att sedan Anton och hans dansare har något som man inte kan köpa för pengar, men som får åtminstone två av de tre B:na i Melodifestivalens ständiga kärnpublik (jodå, jag pratar återigen om brudarna & bögarna) att kasta sig över röstningsknappen, gör kanske inte framtidsutsikterna sämre för det här bidraget.
En bra start!!
Förresten! Det pratades ju mycket om att bara grabbar gick vidare förra veckan, medan alla kvinnor fick lämnar tävlingen, men ett kanske mer strukturellt problem hos Melodifestivalen är att när man presenterar låtskrivarna till New Religion så är Joe Killington och Jonas Wallin dessutom artister, medan Maja Strömstedt (som både har en egen artistkarriär under artistnamnet Maja Kristina och varit med och körat i Melodifestivalen bakom Anton/Jonas-pennade Olivia‘s bidrag Never Learn 2018) bara presenteras som kändisbarn som bara får sin pappas meriter i tävlingen listade… Skämmes!
Sen kanske vi också får skämmas lite för att vi tycker att det åtminstone är LITE kul att hon kallades för programledaren Oscar Zias nya flickvän i skvallerpressen 2014. Tänk hur saker kan ändras på sju år.
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist
