Hallå där!
Här är vi på plats i Malmö Arena – klassisk Eurovision- och Mello-mark, vi älskar denna arenan – för att se de sista sju bidragen repeteras. Sen har vi sett allt. och har kanske en lite bättre bild av vem som åker till Rotterdam.
Ser mycket fram emot den här dagen! Hur kommer låtarna jag gillar att presenteras? Lyfter de av numret? Eller blir det Albin Johnsén av alltihopa? Dessutom så verkar de låtar jag gillar minst ha spännande nummer (sakerna vi hört om Nanne – längtar!) så det här blir en kul eftermiddag! Nu åker vi!
Först ut: Frida Öhrn. Frida såg vi senast på just denna Mello-scenen tillsammans med Cookies & Beans 2013. Innan dess hade samma kakor stått på scen 2008, men Fridas Mello-debut var som en del av gruppen LaRoxx 2004 (i samma band fanns Beata Harryson, som idag körar bakom Frida). Frida sjöng dessutom på demon till låten Songbird när den plockades ut av en jury 2014, en låt som sedan hamnade hos Ellen Benediktson (som ju också tävlar denna veckan) och som hon tog till final direkt – också här i Malmö.
Nog med schlagerfakta? Bra. Då kör vi!
Stort, stort guldglitter draperi på scen. Tänk den där sorten du köper för ingången till köket på nyårsafton eller till Mello-festen när du vill göra din tvåa lite mera GALA. Ett sån’t. Fast enormt. I princip så bygger numret på färgexplosioner och en Frida i röd superhjälte-ish outfit (för er med grav schlagersjuka: Tänk Kikkis Idag & I morgon-kläder, men rött och uppdaterat för 2020 och någon som ser ut som Frida Öhrn) och jag tycker det räcker ganska långt.
Låten känns långt mycket härligare live här i arenan än på bandspelaren i det lilla hotell-konferensrummet igår. Basen ger den ett långt mycket härligare driv, och Fridas är ju verkligen en fantastisk live-artist med grym röst och ett starkt ID.
Jag gillar det här. Jag tycker det lyfter från en säker Andra Chansen-plats till en kandidat till ena finalplatsen. Det är något befriande härligt med det hela som jag går igång på. Okomplicerat och lyckligt med ”stark, självständig kvinna”-feeling (trots titel och text).
Dessutom har Frida det snyggaste schlager-slutet på år och da’r. Älskar att hon lagt till den där posen. Stort plus i den här gamla Mello-farbrorns bok.
Ska jag säga några minus så är det väl att både låten och numret spelar ut sina kort redan under första minuten. Det blir liksom inte så mycket skillnad efter att man sett och hört den, utan porlar på med samma driv och uttryck i ytterligare två minuter (till det där slutet då). Där hade jag kanske önskat något mer för att slänga in ytterligare några betygssnäpp.
Men ändå en öppning klart över medel. Härligt. Klart topp fyra.
