LED-buren från Benjamin Ingrossos Good Lovin’-video rullas in – smart av skivbolaget Ten att återanvända sin props – och ställs i en LED-beströdd ram. Åh, vad LYCKLIG jag är att Benji vann med den där sängen i fjol.
Alltså. Det är så kul det här.
Det finaste Sverige har att skicka till Eurovision är alltså tydligen unga pop-killar med bra poplåtar med LED-ljus i burar.
Och här har ni årets sådan!
Vilket så klart också betyder att det här är en Tel Aviv-kandidat.
Eller i alla fall borde vara.
Låten är ju fantastisk. Inget snack om det. Jag bara älskar att det är en modernt producerad pop-låt som – HALLELUJAH – har en riktig refräng! Visst. Kalla mig gammalmodig (eller ok, kalla mig bara gammal, för det är ju sant) men jag är dödstrött på drops. Det räcker nu. Ge mig hooks! Som här.
”I love it. I love it. I love-a-love-a-love-it!”
Buren är snygg. Smart. Visst, det är ju inte nytt någonstans. Men den känns på något sätt härligt bekant, och när den liksom glittrar av vitt ljus mot slutet är det oerhört snyggt. Rosbladen som faller kanske jag klarat mig utan dock. De känns märkligt billiga.
Och Oscar Enestad är ju en artist precis av den typ som Sverige valt att skicka till Eurovision de senaste åren.
Och ändå känns hela paketet inte riktigt där.
Och nej jag menar inte kameravinklar och snedställda lampor. Sådant förekommer ju alltid på torsdagsrepen.
Det är något annat. Kan bara inte sätta fingret på vad.
Möjligen är Oscar förkyld. Eller också tar han det mest lugnt och känner sig för och satsar allt på att bara sätta teknik idag. Han känns nämligen märkligt svag i rösten och inte riktigt….närvarande?
Det ska bli intressant att följa det här fram tills på lördag.
Men topp fyra är det helt självklart. Låten är så pass bra. Frågan är bara om det blir final eller AC som för bandkompisen Felix (det gick ju hyfsat för honom ändå).
