Jag har alltid gillat Jan Malmsjö. Vet inte riktigt hur det började, kanske för att han sprang runt i drag och sjöng Vår Bästa Tid är Nu hela min barndom, eller att han var Lumière i Skönheten och Odjuret, eller liknande. Däremot var inte ens jag – yay! – med när han gjorde debut i den här tävlingen för 50 år sedan med Hej, Clown!
Nu är legenden alltså tillbaka. Och den bästa beskrivningen av den här låten kom ändå från Ronny i gårdagens Schlagerstudio: KANDELABERBÖG-SCHLAGER! Så rätt. En blandning av Björn Kjellmans succé i Mello 2006 och något Sven-Bertil Taube skulle kunna göra. Det här är rätt härligt faktiskt.
På scen blir det hela dock… Lite svajigt.
Inte för jag förväntar mig att någon som är 87 år ska hjula in över scen eller dansa i en bur eller något liknande – det hela är ett mycket värdigt nummer med Jan Malmsjö på en stol och tre dansare i olika åldrar (fantastiska husdansaren Felicia Maurice och tidigare Mello-veteranen Tine Matulessy samt dennes dansare-dotter Leya) som dansar på vad som ser ut som en liten fransk bistro – men jag trodde kanske att Jan var lite starkare sångmässigt fortfarande.
Möjligen så har han gjort en sån ansenlig del av repetitioner i sitt liv att han vet när man kan kan sova och när man måste slå på lampan. Och framåt lördag sitter säkert texten också. Och det blir härligare för varje rep.
Äldre män har som bekant mycket lättare att ta sig vidare i Melodifestivalen på 10-talet än vad äldre kvinnor har. Men med det sagt skulle jag bli mycket, mycket förvånad – speciellt med nya röstningssystemet – om Janne har något i toppstriden att göra på lördag. Dock. En lika värdig låt och sorti som Arja förra veckan.
Man blir bara väldigt, väldigt glad av att det fortfarande finns plats för sådant här i Mello!
