Första repetitionen: Dotter

Wow!

Som jag skrev igår här så kan ju möjligen Cry vara min favoritlåt i år, så det är galet kul att få upptäcka att dels är Dotter/Johanna Jansson helt magisk på scen och dels att detta nummer gör allt för att lyfta fram det.

Snackade med Rickard Engfors (som ligger bakom hur numret ser ut) igår och han förvarnade om att det kommer ta sina dagar med rep här för att sätta detta nummer, eftersom de bygger det utifrån hur Johanna rör sig naturligt när hon framför låten, och inte tvärt om. Men med tanke på det så får jag nog säga att mycket i så fall ändå fungerar vid första genomkörningen. Det är nog ändå typ 10%. Hahaha! Numret är en varmare, mycket, mycket mjukare variant av Oscar Zias Human, i den bemärkelsen att man jobbar med klipp och ljus. Men det här har inga hetsiga klipp, utan snygga övergångar där bilderna liksom ryker in i varandra, snygga close-ups och gult ljus som får Dotters röda hår att typ glöda.

Jävlar vad snyggt det är.

Och låten. LÅTEN! Jodå. Det kommer skrikas lika mycket om Issues som det gjorde om Lovers on the Sun ute i Europa, men det finns låtar att skrika tillbaka om i oändlighet om vi är på det humöret. Det här är bara en sån grym låt.

Jag har ingen aning om Sverige kommer fatta det på lördag (Lex Statements svider än). Jag förstår ju också att människor blir gladare av Mendez och att barn inte direkt kommer kasta i väg hjärtröster på ”en flicka som skriker”. Jag fattar kanske också att vi har en så djupt inrotad längtan att skicka popkillar med färgglada nummer att Benji ligger i vinnarhålet i finalen just nu.

MEN.
Det här mina vänner.
Det här är hur man följer upp Salvador Sobral och Jamala
Det här är sådant man vinner Eurovision med nu för tiden.
Det här är Euphoria 2018.