Med 2 916 000 tittare (vilket är den sämsta tittarsiffran av den andra deltävlingen sedan 2010, då Eric Saade och Andreas Johnson gick vidare från Sandviken) hade det kanske varit enklast att skriva en krönika om att jag fortfarande inte förstår hur någon kom på att öppna en deltävling 2018 med något som liknade en heterosexuell mans feberdröm av en gayklubb på sjuttiotalet, eller att jag hela tiden måste förklara för människor jag möter att Fab Freddie är en fantastiskt härlig människa som SVT lämnat vind för våg utan manus i ett hav av ballongviftande skyltbärare…. Men jag orkar inte det. Jag tycker vi gjorde en riktigt bra Schlagerstudio i lördags som handlade om just det (kolla gärna på den) och tycker ni inte det räcker, så läs gärna Marcus Larssons eller Hanna Fahls krönikor i samma ämne.
Istället tänkte jag följa upp en annan sak som vi snackade om i lördagens studio, nämligen det där med att vi just nu har fyra grabbar i final, men inte en enda tjej. Detta har faktiskt inte heller hänt sedan just 2010, för även under det klassiska “mans-året” 2013 så hade finalens enda kvinna, Louise Hoffsten, gått vidare i andra deltävlingen. Faktum är att det genom hela den moderna Melodifestivalens moderna historia (från 2002 och framåt) så har detta bara hänt två gånger: 2010 och så i år.
Jaja, säger ni. Det handlar ju om låtarna!
En bra låt är väl en bra låt oavsett könet på den som sjunger?
Klart det är. Men då är min fråga: Hur kommer det då sig att män i så fall alltid får de bättre låtarna? För tittar man på antalet män och kvinnor som stått på en Melodifestivalscen i finalen så är siffrorna skrämmande.
Nu ska det sägas att det inte är helt enkelt att skaka fram dessa siffror, och man kan säkert tänka på flera olika sätt. Att Frans ska räknas som en man och Linda Bengtzing som en kvinna ju ganska enkelt, men när det kommer till grupper blir det klurigare. Att Alcazar först var två män och två kvinnor, som sedan blev en man och två kvinnor är ju inte så svårt att acceptera. Inte heller att Timoteij är fyra tjejer. Men redan när vi räknar The Ark som sex män så är det ju sant, men samtidigt lite, lite luddigare eftersom Danny bara räknas en man trots att han har dansare med sig på scen som i stort sett är lika framträdande/anonyma som resten av The Ark när man tagit bort Ola Salo. Här har jag i alla fall konsekvent gått på artisterna som officiellt tävlar. Danny är en man. The Ark är sex män och State of Drama är fem. Swingfly är bara en man trots att Christoffer Hiding var med på scen. Rednex är en kvinna och fyra män, trots att alla bara minns Annika Ljungberg. Huruvida detta är rätt kan säkert diskuteras, men det är i alla fall konsekvent i tabellerna nedan. Och ja. After Dark räknas som två män.
Nåväl. Kollar vi på finalerna i den moderna Melodifestivalen med begränsningarna ovan så får vi i vilket fall fram följande tabeller (samma siffror – olika sätt att presentera dem).
Här ser vi att endast under tre finaler har antalet kvinnor varit flera än män i finalen; 2004, 2005 och, faktiskt, 2010. 2004 står ut som en liten klart lysande feministisk stjärna i sällskapet, med fem rena soloakter, en grupp med tre kvinnor, en mixad duo och (även om det inte syns i tabellen) två män utklädda till kvinnor. E-Type och Andrés (och After Dark) var det årets enda “rena killakter”, en siffra som inte överträffats sedan dess. 2005 var dock ganska nära, med sina fem solotjejer, en mixad duo och Alcazar, men den saknade sina Hanson, Carson & Malmkvist. 2010, som ju alltså är det enda året utom i år som startat så maskulint, tog sig på slutet mycket på grund av att det för en gångs skull var en grupp med kvinnor som var finalens enda grupp. En liten Timoteij-effekt om man så vill.
Och det är väl där någonstans hela kärnan till den här snedfördelningen ligger.
Killar sjunger både i solo och i grupp och fungerar – tjejer fungerar bara solo eller möjligen som ena halvan i en duett. Faktum är att förutom Timoteij så har ingen ren tjejakt med fler än en kvinna varit i final sedan just Hanson, Carson & Malmkvist för 14 år sedan! Och räknar vi (kanske lite fult) Andreas Lundstedt som Alcazars front-man, har ingen kvinna frontat en grupp sedan Rednex 2006. Vi har däremot haft en lång rad av Samir & Viktor, Panetoz, State of Drama, Top Cats, Playtones, The FO&O och JTRs (etc etc). Den enda tjejakt jag kan komma på som det gått hyfsat för är Dolly Style (två AC-placeringar).
Män över 40 får sköna gladnostalgiska bidrag som Hasse och Owe, djupsinniga teatraliska bidrag som Thorsten Flinck, Wolff och Gardell eller skämtsamma “mellanaktsbidrag” som Ravaillacz och Edward Blom. Kvinnor över 40 får sjunga om vart de är i livet, helst i balladform (Kikki, Marie Bergman & Sanne Salomonsen, Anna Järvinen) vilket på senare år bara funkat för Louise Hoffsten. Var är de roliga kvinnorna? Skådespelerskorna? De som plockar med nostalgisk glädje?
Är det kanske heltr enkelt så att allt detta inte handlar om vem som HAR bästa låten, utan vem som FÅR bästa låten?
Fundera på den.
Slutligen.
Är det här verkligen Melodifestivalens fel då? Är det inte så här branschen ser ut i övrigt och Melodifestivalen är bara en spegling av det? Kanske. Men man får ju aldrig glömma att Melodifestivalen är ett public service-program. Att SVT har ett uppdrag att faktiskt visa mångfald och (eftersom de ska vara fria från ekonomiska intressen) därför ska kunna styra och presentera urvalet efter sitt uppdrag och ställa krav på vad och vilka som framför de bidrag som plockas ut. Skickas det inte in bidrag med roliga kvinnor? Leta upp dem! Finns det inga tjejgrupper? Sätt ihop dem!
Det kan därför vara intressant att avsluta med lite aktuell statistik för Melodifestivalen 2018:
14 rena tjejakter
14 rena killakter
Totalt 37 artister (varav 14 kvinnor och 23 män).
Fem av dessa män är redan i final. Fyra av kvinnorna är i Andra Chansen.
Totalt 90 låtskrivare.
Av de 90 låtskrivarna är 22 kvinnor och 68 män.
Av de 28 bidragen har 19 bidrag minst en kvinnlig låtskrivare.
Bara ett bidrag är endast skrivet av kvinnor. Nio är helt skrivna av män.
På lördag tävlar nio män och tre kvinnor i Melodifestivalens tredje deltävling.
Fick jag bestämma går två av dessa kvinnor direkt till final.
Kampanjen startar här.
tjejerna var inte tillräckligt bra 2013 därför röstar vi fram tre gubbar istället, logiken där? Så fruktansvärt dåliga var ju inte tjejerna det året.
Tack Ken för ännu en tänkvärd och viktig text! (Och statistiknörden i mig njuter av all snyggt presenterad fakta ;))
Håller helt med!
Vad tog jem vägen två tjejer en kille?
Varför inte sätta ihop tex Velvet och Linda pricherd? eller Dinha med Linda pricherd? eller Linda pira med Kristina amparo?Amanda Winberg, Amanda farm, Mollie Lindén ?