Man ska absolut inte räkna ut det här, opera-hybrider brukar gå bra i festivalen – allt ifrån Malena Ernmans vinst till lalala-Tessan Andersson och Elysions AC-avancemang – men jag tror jag hade önskat att det var lite…mer. Mer Eurovision-fläskigt. Mer galet i tonartshöjningen. Ja, helt enkelt mindre vad man normalt kallar bra.
Känner mig lite dubbel över det här resonemanget. Rickard och Elize är ju grymma och låten är en helt okej midtemposak (egentligen mer än okej, den är riktigt bra), och jag är medveten om att det där extra fläsket som jag önskar mig till den här schlagerkroppkakan förmodligen hade gjort att fler hade tagit avstånd från det eller avfärdat det som kitch… Men samtidigt, som det känns nu så är det bara den där sista AC-platsen som man har riktigt häng på i det här startfältet (även om det är ett ganska bra häng).
Numret är enkelt, färglatt, har massa rök och använder festivalklassikern ”ett duettpar som börjar isär men som möts i mitten på scenen”.
Tillägg: Elize har (som ni ser på bilderna) kanske den mest avancerade repetiotionsklädseln någonsin. Sådant gillar man ju! Klart man ska klä upp sig när det är Melodifestival! Heja Elize! Scenkläderna som visas upp känns förresten härligt Disney. Stort A för effort här.
