Första lyssningen: Göteborg

Nu har vi lyssnat igenom första omgången av låtar. Kens omdöme på twitter och mitt här.

1. I´ll be fine Molly Pettersson Hammar

Omdöme: Ronny: Vuxen soulpop a´la Adele. Musik på riktigt säger vissa. Molly lär leverera sångmässigt och det imponerar ju alltid på folk. Jag tycker inte att det är överdrivet skoj, men låten kan komma att växa.
Ken: Inte så hookigt eller så stark melodi, men ett jävla sväng och en rejäl pipa. Det kan räcka långt. Bra början. Gillar’t.

2. Pappa Daniel Gildenlöw

Omdöme: Ronny: Linus Svennings Bröder är ingenting i jämförelse med den här gråtmilda snyftet. Min mamma kommer att sitta med gråten i halsen och visst,  jag berörs ändå lite grann. Men det blir liksom för mycket av allt. Kan komma att verkligen hata detta i slutet av veckan.
Ken: Jag är ledsen, men det är något med det här Cats in the Cradle-konceptet som jag inte köper. Kanske om det sjungits av en kille i femtonårsåldern eller en bitter twentysomething. Men när det sjungs av en 41-åring som här så känner jag bara ”Släpp det! Vi har alla haft det jobbigt” eller ”Ta det med honom!” Inte min påse. Men det kan säkert fungera.

3. One by One Elize Ryd & Rickard Söderberg

Omdöme: Ronny: Kraftfull powerballad som skulle kunna ha varit mycket bättre om man dragit på schlagerväxeln lite. Men det är rätt bra och Rickard och Elize kommer att leverera pondus på lördag. Det låter lite som en mollstämd Golden Star. Det är  varken opera eller metal som folk gissat på innan. Det är mer en östeuropeisk ESC-ballad som saknar den lilla extra knorren. Jag vill prodda om lite och göra det mer ”direkt”.
Ken: Bombastiskt så klart, men inte så opera-fläskigt som man kunde tro. Låten är i grunden faktiskt en hyfsat modern ballad, men deras speciella röster placerar den i ”bara i Eurovisionland”-facket.

4. Hello Hi Dolly Style

Omdöme: Ronny: Hello Hey korsat med Barbie Girl. Extremt lättrallad barnpop i färgglada peruker som undertecknad så klart älskar. Det GÅR inte att värja sig för refrängen. Jag tror att kidsen (och jag) skulle kunna lyfta fram detta till en AC-plats på lördag.
Ken: Rätt härlig nittiotalsretro och kanske ännu en av Melodifestivalens klassiska ”egentligen ingen text för barn, men en stor barnfavorit”-låtar? Det kommer nog sjungas om att ”göra det Dolly-style” på de flesta förskolor på måndag… Som Ronny sa: en rätt trivsam mix av Victoria Silvstedts Hello Hey och Aquas Barbie Girl.

5. Det rår vi inte för Behrang Miri

Omdöme: Ronny: Åh. Det här är såå inte min kopp. Svensk vemodig rap med text om att bryta sina bojor. Det här är modernt och extremt radiovänligt. Jag tycker det är skvaltrist.
Ken: Rätt snygg svensk rap i verserna, mixat med en sjungen refräng. Inte långt ifrån låtskrivaren Albins megahit Min Soldat, men utan Amparos mäktiga röst.

6. Can´t hurt me now Jessica Andersson

Omdöme: Ronny: Without You-piano i början? Check. Stråkar? Check. En maffig sjunga-ut-refräng? Check.  Det är rätt förutsägbart och smått slätstruket. Men jag gillar ändå det här rätt mycket. Klart jag velat ha Jessica i en saftig MILF-schlager i lila shorts, men det här funkar okej för mig också (även om I Did It For Love var bättre). En stadig trea.
Ken: Jag gillar ju verkligen Jessica, men sörjer fortfarande att hon inte kommer tillbaka med en modern tokschlager a’ la’ Something in Your Eyes. Det här är fint, men lite tråkigt. Går det vidare tror jag det beror långt mycket mer på att folk älskar Jessica än på att de älskar låten.

7. Sting Eric Saade

Omdöme: Ronny: Sommarglad poplåt a´la Olly Murs/Moves like Jagger. Klart att detta går vidare på lördag och jag tycker det är riktigt bra. Det är inte Popular, det är det inte. Och det är ingen given Friends-vinnare. Men Eric har en stor hit med den här enkelt snygga poptrallen med extra blås.
Ken: Som sagt det är inte Popular, och det är verkligen inte Manboy, men det är precis vad Eric Saade ska göra i Melodifestivalen 2015. Radiohit, One Direction hade lätt kunnat göra den och fått en världshit. Vinner den Eurovision då? Det är ju dit det siktas.