”Den där typen av bra, men ganska anonym, poplåt med en gitarr-kille som så gärna vill vara Shawn Mendes” skrev jag igår, och Ronny addade James Arthur i Schlagerstudion. Vi glömde dock nämna att det ju är en Love Generation-medlem som ligger bakom! Exakt tio år efter att de snubblade på målsnöret i just deltävling 4, har Cornelia Jakobsdotter varit med och skrivit Best of Me.
Så är då Anton en Shawn/James, eller är han bara en Anton Hagman?
Well, jag skulle nog säga att han är en Anton Hagman.
Men då menar jag inte ”Kiss You Goodbye-Hagman” utan ”Han som slog ut Loreen-Hagman”.
Det jag gillar här är att de inte gömt honom bakom en gitarr eller ställt honom ensam med en mick (OK, en stund).
De kör istället hela One Direction-grejen med två (nya ansikten för mig) spralliga dansare som ger energi till låten när den lite omotiverat tappar tempo här och där.
Är det nyskapande?
Nä, inte alls. Men det känns som man varit mycket medveten om vad man har att jobba med här och tänkt helt rätt. Och jag tycker det är skitsnyggt med svart/vitt och de stora bokstäverna på LED-arna. Ibland behöver det inte vara mer än så om det lyfter paketet (gammalt enkelt kalsong-ordspråk). Dessutom känns det hela ganska ”effortless” vilket inte är en helt oviktig känsla att förmedla till TV-tittarna. Att man liksom är född att vara där man är.
Har Efraim den starkaste rösten i tävlingen? Nä.
Men Lars Säfsund i kulissen har räddat pop-killar förut. Om vi säger så.
Och den här typen av kompetenta pop-killar har alltid, alltid, alltid trumfat tjejer/kvinnor/damer i vad de än gjort för något i samma deltävling. Fråga bara Loreen.
Han har inte den bästa låten heller, men om Efraim bara lyckas se liiiite mindre rädd ut efter två dagars ytterligare repetitioner, inte svajar för mycket röstmässigt och fyrar av ett leende här och där i rätt kamera så skulle jag inte räkna bort en AC-plats. Speciellt inte ett år där upp-tempo och energi trumfar allt.
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist