Dags för repetitioner vecka tre!
Som vanligt är det Ken som är bakom spakarna på torsdagar, vilket kanske kan vara extra bra att veta denna veckan när jag och Ronny är oense om det mesta förutom Tusse (eller ok, riktigt så illa var det väl inte, men kolla gärna gårdagens Schlagerstudio).
En annan sak som skiljer mig och Ronny är att jag verkligen saknar att sitta i de där ishallarna på torsdagar och se på repetitioner… Onsdagarnas uppspelning är ljuvlig under Covid (mängder av Mello-journalister och fans ringer in med bild till ett Zoom-möte och så kan man se hur alla reagerar när låtarna spelas) och jag tycker det är SÅ skönt att kunna sitta hemma och jobba parallellet som jag kikar på fredagsrepen (som i nio fall av tio är torsdagsrep med bättre ljus). De här två bitarna kunde SVT gärna få behålla post-pandemi för min del. Däremot toksaknar jag att få sitta med turnégänget småbakis i en ishall full av förväntan för att få se artister kliva upp på scenen och köra sitt nummer för allra första gången. Det där FÖRSTA repet är liksom så uppenbart spännande och viktigt för produktipon, skivbolag, artister etc – Ska vår idé funka? Håller artisten/rösten live? – så man känner att man får förmedla något häftigt. Att varit med om just det. Det går inte riktigt med att se sista genomkörningen på en websida…
Så även om jag älskar att slippa resa – jag har blivit en galen hemma-mus av det här pandemi-året, jag vill typ aldrig lämna min lägenhet mer – så kommer jag nog signa upp för nån stad även i framtiden om jag får. Bara för att uppleva just den känslan en sista gång.
Nåväl. Någon annan som bevisligen inte kan hålla sig borta från en Melodifestivalscen (eller från TV för den delen – finns det NÅGOT program/kanal vi inte sett henne i den senaste tiden?) är Charlotte Perrelli. Tillbaka för femte gången efter två segrar och två (jo, låt oss kalla en kamel för en kamel) floppar i tävlingen.
Ni hörde det redan igår; medan min broder Schlager-konnäsören hade massa invändningar mot det här så älskar jag det ovillkorligen. Jag tycker det är den perfekta, glittriga schlagerbakelsen 2021. En blandning av en klassisk G:son/Bobby-smocka som Evighet i kombination med Smith&Tell/Taylor Swift-trendig folklore i produktionen. Det här är den första låt jag vill dansa till på ett schlagergolv när båda sprutorna satts i min arm.
Och, det måste sägas med en gång, trots att det här kanske inte är 90-tals Kens (som bara lyssnade på Oasis, Blur och Kent och inte ville höra talas om musik utan gitarrer) stoltaste ögonblick, jag fick tårar i ögonen när jag såg det här…
Visst. Pandemin har verkligen gjort sitt här. Jag saknar så fruktansvärt att stå på ett dansgolv på ett Euroclub och fistbumpa i luften till tysk marschtaktsschlager att Charlotte kunde stått rakt upp och ned och fortfarande gjort mig nostalgisk. Men istället kan man säga att jag får allt jag hoppades på när jag beställde – men uppgraderat till deluxe-paketet med all inclusive och stans bästa utsikt. JÄVLAR vad den här kvinnan levererar!
Bara öppningen i silhuett och motljus framför en gigantisk diamant är förmodligen nog för att de flesta schlagerbögar ska lägga sig platta eller skrika av lycka…men sedan bara fortsätter det! Numret är en apsnygg ”catwalk show”, inte olik öppningen på Eurovision 2016 (aka den bästa öppningen i ett Eurovision någonsin i min bok), Charlotte ser snyggare och yngre ut än någonsin tidigare (1999 inkluderat – det är 22 år sedan!) och som detta ärkeproffs levererar! Det ska ju inte nämnas några namn från förra veckan, men när Perrelli bränner av den där långa tonen precis innan låten tystnar och stannar upp majestätiskt en stund (där det nog borde varit en höjning ändå), ja när hon bränner av den tonen så är det inte nån Lars i kuliss som ligger bakom om vi säger så. Schlagerrysningar!
Det här är en låt av några ärekproffs (+ Baby G:sons debut i tävlingen) framförd av tävlingens kanske största ärkeproffs till artist där ärkeproffsen till nummerskapare fått gå ”all in” på hur en schlager ska se ut i den här tävlingen 2021. Resultet? Ärkeproffsigt.
Jag älskar det här om någon missat det. Det vet precis vad det är och till vem det ska rikta sig och det missar ingenting på vägen dit. Ljuvligt. Och längesedan den här popkillen kände sig så härligt schlagerbögig.
Var är min rosa boa?
Alla foton: SVTs Stina Stjernkvist