
Dags att kicka igång Melodifestivalen 2026!
Årets festival har som bekant otroligt stora skor att fylla efter att SVT (efter flera års sökande) plötsligt fick till en fullträff på alla fronter förra året då format, innehåll och musik plötsligt alla tre låg i absolut framkant och programmet hyllades av kritiker och publik och sopade hem en Kristall för bästa underhållning. Det var fantastiskt. Så hur laddar SVT för att behålla detta momentum?
Lite oväntat så bestämmer man sig för att göra om ungefär precis hur mycket som helst.
I morse kom beskedet att man för att promota tittandet på SVT Play (hur 2014 känns det att ens skriva den meningen?) så kommer SVT avsluta programmet där – och bara där! Bidraget som går till Finalkvalet kommer alltså inte visas på linjär-TV, utan vill man veta resultatet så får man vackert logga in på SVT Play. SVT blir därmed förmodligen ett av de få TV-bolag i världen som vill få bort tittare från sina linjära sändningar och tvinga in dem på streaming under 20-talet, men hey, de “…vill alltid förnya Melodifestivalen och hitta nya sätt att engagera tittarna” som Anders Wistbacka, projektledare för Melodifestivalen, säger i pressmeddelandet. Jodå. Nog kommer det här engagera folk på lördag – men möjligen inte på det sättet som SVT önskar.
Engagemang tänker de också skapa genom att lägga in en slumpmässig möjlighet att rösta och ge pengar till Radiohjälpen via appen. Behjärtansvärt. Absolut. Men med tanke på hur mycket problem den där appen haft – problem som SVT brukar möta med “nej, ni har fel allihop, det GÅR att rösta” – så skulle jag inte vara superlugn om jag var Greczula och startar först på lördag… Samtidigt så kommer nog aldrig så här många femåringar skänkt pengar till Radiohjälpen tidigare när 2026 summeras.
SVT plockar också tillbaka tittarnas poängutdelning i sändning eftersom så många tydligen önskat få den tillbaka. Aha. Hm. Det är precis motsatt de reaktioner vi fick förra året, men (återigen) hey, om det är så SVT säger folk vill ha det så visst då är det väl så. Frågan är väl bara hur dessa kommer känna när trean på poängtavlan kanske inte alls är den trean som kommer få en andra chans – och att de måste slå över till SVT Play för att få veta om så är fallet. Spännande! Men antar att det också är en form av engagemang.
Personligen hade jag lätt klarat av ännu ett år med 2025-formatet, men visst, inget av det här är väl något jag orkar engagera mig över nämnvärt. Om SVT tror det här blir bättre så får väl Therese i Kassan guida tittarna rätt. Att de däremot valt att byta ut ansvaret för låtarna stör mig långt mycket mer.
Jag ska villigt erkänna att som Mello-fan var jag skeptisk till valet av Karin Gunnarsson som efterträdare till Christer Björkman som tävlingsproducent för (ungefär) tio år sen. Dels såklart för att Christer VAR Melodifestivalen på 00- och 10-talet, men främst för att jag visste att han i sitt jobb alltid utgick från sin kärlek till Eurovision.
Hos Christer fanns alltid Europa med i bakhuvudet och jag tror att jag fortfarande aldrig träffat någon som kan så mycket om hur tävlingen verkligen fungerar, hur olika länder röstar och vad som är hype vs ett riktigt hot mot Sveriges chanser. Karins usp som tidigare Sveriges mäktigaste musik-person efter sitt jobb på P3 var (och är) ju däremot hennes förmåga att hitta hits och att leva och andas musik – men därifrån till att förstå vad som kan knäcka fem Moldaver som sjunger om tåg är det en bra bit. Så ja, jag var skeptisk.

Givetvis så har den skepsisen blåst bort efter de senaste årens resultat i Eurovision. Loreens andra vinst, Cornelias glimrande comeback, Marcus & Martinus hemmaplanssuccé och, såklart, fenomenet KAJ som var Karins idé från ax till limpa är bara några exempel på hur bra vi lyckats i ESC efter att Gunnarsson tog över. Fansen i Europa har dessutom röstat fram Sverige som vinnare i “OGAE Second Chance” (där ett bidrag från den lokala uttagningen som inte vann får chansen att tävla) fyra gånger de sex senaste åren, något som tyder på att vi dessutom haft flera starka kandidater till Europa varje år av de låtar som inte ens kommit dit. När tiotusentals fans röstade fram en Topp 250 av alla Eurovision-låtar från alla länder genom alla tider på nyårsafton 2025 så var 3 av låtarna i topp 7 framvalda av Karin Gunnarsson.
Så hur belönar då SVT denna totala framgång för en av sina medarbetare? Hur värdesätter man att man har Europas absolut bästa tävlingsproducent med en exceptionell framgång som möjligen, möjligen bara Italiens tidigare låtväljare Amadeus kunnat matcha? Tja, genom att totalt degradera henne och ta bort 75% av hennes mandat…
För er som inte hängt med: SVT meddelade förra året att inför urvalet för 2026 har man två stora nyheter. Dels har man plockat bort juryns tidigare uppgift att bestämma hälften av bidragen, och juryn är numera bara vägledande. En helt rimlig ändring. När juryns makt reducerades från 88% till 50% år 2011 så förvandlades Sverige till Eurovisions absoluta stormakt. Många av de år jag satt i juryn bestod den dessutom till största delen av människor i produktionen eller precis utanför, så SVT styrde i stort sett ändå vilka låtar som valdes. Att därför bara låta en musikkunnig jury plocka ut och föreslå ett spektrum av låtar som en tävlingsproducent sedan kan välja av (eller låta bli att välja av) låter som en perfekt idé i mina öron.
Problemet är bara att den andra nyheten var att man samtidigt tog det helt vansinniga beslutet att låta den personen bli fyra personer. Jo, jag vet att där jobbet gör man inte helt ensam i ett mörkt rum även om man har beslutsrätten; man frågar, bollar med andra, diskuterar och spelar upp låtar för ett spektrum av människor och tar till sig av deras input (det har jag också varit inblandad i på Christers tid). Klart man inte jobbar i en bubbla. Men att låta det slutgiltiga konstnärliga beslutet av inriktningen på musiken ligga hos fyra (FYRA, hur kan man ens välja ett jämnt nummer i en grupp som ska ta beslut) personer istället för hos en, det är ju dömt att misslyckas och sparka upp dörren vidöppen för klassiskt svenska mellanmjölkiga kompromisser.
Möjligen hade jag köpt det om den här gruppen på fyra (igen: FYRA!!?) satts ihop utifrån SVTs uppdrag om mångfald. Om man velat att beslutet skulle tas av en grupp människor i olika ålder, med olika bakgrunder, från olika samhällsklasser och olika – japp, det här är ändå QX – delar från regnbågsspektumet, tja, då hade jag kanske kunnat ta att man velat ha någon form av grupptänk (eller knappt då, men låt oss säga det för argumentet). Men nä nä. Om man tittar på namnen SVT släppt så hittar vi fyra vita CIS-personer i samma ålderskategori som verkar tillhöra exakt samma samhällskikt och där deras musikaliska referens för jobbet verkar vara den extremt Mello-incestuösa faktan att de alla jobbat med programmet en himla massa år.
Hur någon kunde tro att det här på något sätt skulle driva festivalen vidare musikaliskt och inte bakåt mot (exempelvis) tredje försöket för Smash Into Pieces på fyra år är för mig en gåta, men här är vi. I SVTs värld så verkar det inte vara någon skillnad på att jobba med en app eller att hitta en ny Ida-Lova. Kan du det ena så ska du väl kunna det andra? Jag antar det viktigaste är att man är ENGAGERAD!
Så. Välkommen till Mello 2026.
Vad vet jag? Kanske har SVT i år hittat den perfekta formeln för att toppa 2025 med alla dessa ändringar? Eller så har de inte det? Kanske kommer allting implodera i en enda stor arg – men engagerad – tittarstorm?
Det är ju detta vi ska prata oavbrutet om nu i sex veckor. Och lite om vem som vinner. Jag längtar ihjäl mig. Nu kör vi.
