Första repetitionen: Medina

Sista låten för året!
Det är fanimej alltid lite vemodigt, men känslan var värre när man satt i en ishall, var bland de första som fått se saker som Amazing och Statements och visste det var ett år till nästa gång man hade den där gemenskapen och känslan över att vara ett gäng som upplevde saker ihop.
Men jag saknar inte det där alls. Det här hemma-kollandet är faktiskt fantastiskt på flera olika sätt.

Nog om mig och mera om…Medina!

Man har ju alltid väldigt höga förhoppningar på sista numret för året, och speciellt då när Marcus & Martinus flyttat fram positionerna och plockat med oss in i The Matrix i morse, så det klart man känner sig lite, lite besviken när man ”bara” får ett nytt härligt Medina-nummer.

Visst, det har ju kostats på, så man har ju verkligen inte tre tråkiga minuter. De stora snygga högtalarna i centrum på scenen som även fungerar som klossar att stå på och skåp att krypa in och ut ur (bilden där de stänger in kameran i ett av skåpen är väldigt kul) är supersnygga. Husdansarna är tillbaka i sällskap med Lamin Holmén och Jennifer Pacaanas, och i slutet plockar man in en trumma som Lamin, likt han gjorde i den klassiska Love, Love, Peace, Peace-klyschan ”DRUMS! There have to be DRUMS!”, får trumma lite på. How meta! Så det är party, det är pyro, det är påkostat, man blir jäkligt glad och det är såklart i final. När barnsjukdomarna från ett torsdagsrep dessutom är borta så kommer det här vara tre av tävlingens mest ljuvliga minuter…

…för det är också en förbannat härlig låt det här. Jag kommer på mig själv med att gilla den mer och mer för varje gång jag hör den, den tuffar på som ett jäkla ånglok och drar med sig allt i sin väg. Oerhört härlig. Grym produktion. Absolut en av mina topp tre favoritlåtar i år skulle jag säga.

Däremot så är jag väldigt osäker på om det här har en chans att vinna. Låten är som sagt härlig så det förslår, och jag skulle älska att skicka ett party på svenska som inte liknar något som finns i Eurovision så här långt nu när vi inte behöver vinna igen, men röstar verkligen svenskarna det här till Malmö?
Juryn kan säkert vara på, som jag skrev i tisdags så älskade fansen därute In i Dimman, och just önskan om att skicka något på svenska för första gången sedan 1998 är kanske den vanligaste kommentaren varje vecka när man får Europeisk fan-feedback på låtarna.
Men svenskarna? Är de inte mera fast i housebeatsen hos Danny och M&M eller tror saker ska låta som hos LIAMOO för att ”vara Eurovision”? Och Jacqline har ju fortfarande årets enda betygsfemma så här långt. Jag antar jag har en vecka på mig att reda ut det där.

I övrigt? Jag skulle ge min högra arm för Samis baseball-jacka. Fy fan så snygg. Dör.
Men den där cykeln? Jag vet inte… Lite ”blingad toalett som dyker upp på Blocket i morgon” över den, va? Kul på pappret, mest ett frågetecken live.

Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT