Första repetitionen: Marcus & Martinus

Då var det dags för årets sista torsdagsrepetitioner!
Ska någonting kunna rubba de två förutsägbara finalkandidaterna M&M+M?
Vilka följer med till finalkvalet fem minuter senare?
Häng med!

Det var kanske inte helt oväntat att de norska tvillingarna skulle få årets snyggaste (och säkert dyraste) nummer. Här fanns det mycket att tycka om!
Jag är ju en stor sucker för när man bygger ”nya världar” på scenen och när man flyttas bort från de där ballongviftande barnen i åtminstonde tre minuter, och det här är en master class i precis det. Med hjälp av stora, extra LED-väggar (gissar jag – när man följer repen hemma så får man ju illutionen mer än tekniken) så bygger man en smal korridor som känns som en blandning av The Matrix och snuskig, tysk bögklubb. Det känns intimt och nära, väldigt high tech och mot slutet så pixlat att mammorna lär få hålla för ögonen på ungarna i arenan för de inte ska få epelepsi. Grabbarna är själva klädda i någon form av blå platsuniformer som hämtade från nån futuristisk filmdystropi, medan dansarna, såklart, är mera Neo (Matrix, inte Mello 2010). Måste också fnissa lite åt att den här låten, som jag skrev i tisdags, främst får mig att tänka på flaggparaden i Eurovision 2016 – och plötsligt vid ett tillfälle i det här numret använder man i princip scenen på samma sätt med en catwalk där dansarna paraderar. Hepp.

Sedan har man ju mycket, mycket att jobba på här, men det SKA ett nummer med vinnarambitioner ha på ett torsdagsrep, annars kan man inte ta det på allvar. Ljuset ska fixas så grabbarna syns överhuvudtaget alt. inte är grisrosa i ansiktet. Tvillingarna själva ska våga släppa loss och vara lite mer sköna än stela. Drömmen hade också varit att de tagit bort alla vinklar där man ser publiken (OK, det kommer ju inte hända, men en kille kan ju få önska) så Matrix-illutsonen hållt i sig ända in i slutet. Men man kan ju inte få allt.

Sammantaget en av årets snyggaste scenshower och bästa idéer. Bra tänkt alla. Och rätt ambitionsnivå.

Jag ska inte ljuga, jag hade fortfarande önskat en annan typ av låt till M&M (fråga mig inte vad – bara något som inte var en sån direkt fortsättning på Air), men OM de nu vill göra housemusik från 2010 så kan de ju inte hamna i bättre händer än hos just de här låtskrivarna. Det här är top notch schlagerfierad Swedish House Mafia och (vad jag gissar är främst) Jimmy Jokers stentunga prodd som dundrar på som en ångvält utan hänsyn till de lättare The Weeknd-slingorna från norrmännens strupar är verkligen precis (som mina syskonbarn skulle säga) dunder. Häll i mig tio shots och ställ mig på ett dansgolv med den här vid 2.00 och jag kommer inte fatta ett ord av vad jag skrivit om den i tisdags och bara för 30 sekunder sedan.

Fansen i Europa gav direkt tummen ner efter att de 30 sekunderna släppts nu på morgonen (men det är samma folk som vill skicka Scarlet till eurovision, så det tar jag med en lika stor nypa salt som jag gör med de där tequila shotsen jag nyss nämnde) men jag skulle säga att det här är väl den hetaste kandidaten att samla flest röstare om en vecka. Åtminstone teoretiskt. Själv lutar jag mer och mer åt att det här blir ett nytt 2017 där ungefär vad som helst kan vinna, och det inte alls behöver vara varken folkets eller juryns etta. Och det kan ju bli riktigt roligt.

Men på lördag så vinner det här. Allting annat skulle vara oerhört förvånande (och möjligen årets största (enda) skräll i så fall).

Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT