Första repetitionen: Lasse Stefanz

Dags för årets äldsta deltagare! Nope, det är faktiskt inte Olle Jönsson själv, utan 71-årige Christer Ericsson i Lasse Stefanz. Han gick med i bandet 1969, två år efter att det bildades av bland andra just Mr Jönsson. Gänget var ju med och tävlade för 13 år sedan senast, och det kan ni kolla på HÄR! Själv har jag kollat på deras Mello-rep:

Jag har verkligen inte ett ont ord att skriva om det här. Eller ok. Jag har verkligen inte ens ett ord att skriva om det här.
Det är bra att det är med. Det finns massa människor som älskar detta. Det ser snyggt ut på scen (mer om det strax).
Men jag tror samtidigt inte det har nån chans i appens tidevarv att slå sig in på topp fyra.

Det är såklart svårt att göra något vettigt med ett dansband. Speciellt om man är så till åren som de här herrarna, så man inte direkt kan (eller vill) skutta omkring som Arvingarna, Drängarna eller motsvarande Mello-band på senare år. Så vad gör man? Tja, man ställer dem helt enkelt någonstans och så får de göra sin grej. Här har man valt att ställa dem på en brygga, och tja, det känns faktiskt helt självklart när man ser det (speciellt som första raden är ”Minns du bryggan där vi satt” så ALLA förstår premissen efter ca 5 sekunder). En brygga (eller OK tre bryggor) med vass bakom på LED:en, Olle i mitten, och så Hasse Anderssons fiolspelerska från 2015, Jannike Stenlund, bredvid (ett härligt återseende tycker jag). Enkelt, men ändå ett litet eget scen-rum så man inte får samma, gamla vanliga känsla.

Jag har verkligen inte mycket mer att skriva om de här grabbarna eller om låten. Det är vad det är och vad det ska vara, och det behöver inte ta sig vidare för att ändå ha gjort exakt vad det skulle göra. Visst, med tanke på att finns både låt, sångare och acceptabel presentation (och fans) så ska jag inte räkna bort det helt, men jag står nog kvar vid min ursprungsgissning från i tisdags att detta är femma eller sexa.

PS. Inser att jag sitter och tänker på hur gamla de blivit allihop, för att sedan direkt se att ålderskillnaden mellan dem och mig är samma som den mellan mig och mina kollegor (som jag går runt och tror jag är jämngammal med om dagarna). Jag antar att det är exakt så de ser på mig… Livet är obenhörligt ibland.

Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT