Första repetitionen: Kim Cesarion

Dags för Kim Cesarion att göra Melodifestival-debut!
Här är klippen från veckans låtar!

Som ni vet sedan i tisdags så är jag inte superkompis med den här låten och dess direkt släktskap med M&Ms Air. Jo, jag vet att att jag raljerar och skriker över camp-kopieringar ständigt och jämnt här i bloggen, men det här är liksom en annan liga. Det är så uppenbart lånat, speciellt när orden i mångt och mycket är samma, fast bara stoppade i en påse, omskakade och utkomna i en annan ordning. Dessutom så lider den av en enorm statiskhet som gör att när man hört en minut (som jag iofs tror 98% av Sverige kommer tänka ”det här är ju bra” och rösta under) så händer det absolut INGENTING: Nej, jag behöver absolut inte ha några jäkla tonartshöjningar eller fyverkerier. Men ett litet oväntat stick? Nån grej i prodden? NÅGOT? Nä, den här låten och jag är verkligen inte så bra kompisar som vi borde vara.

Kim är ju bra, men jag är inte riktigt säker på varför man har gjort honom till Anton Ewald när låten är så uppenbart The Weeknd? Alltså, jag är ALLTID en sucker för en koreografi med favoriter som Kenny Lantz, Lamin Holmén och Daniel Koivunen, men här känns det BARA som den är där för att ta bort uppmärksamheten från en ganska alldaglig låt. Och kom igen… Skrev-grepp och ”sköna dudes”-attityd i en koreografi 2024?? REALLY? Kan NÅN kolla på hur det ser ut koreografiskt bland män bakom Ariana Grande, Troye Sivan, The Weeknd etc numera? Det där dudiga skrevgreppandet finns inte längre. Så synd de här dansarna inte får utforska det istället. Och en sak till: även om Kim bara är 34 så gör det här pop-pojke-dansandet honom tyvärr minst tio år äldre. Väldigt konstigt val av nummer igen. Robin Bengtsson hade iallafall rullband.

Sen vet jag ju att folk älskade Air, att The Weeknds låtar ligger år ut och år in på Spotify Sverige och Global och att Kim är ett kul, nytt namn för tittarna som kan leverera sångmässigt. Jag vet också att även om tjejernas låtar faktiskt gått bättre i år om man ser till de åtta som är vidare, så är dansande män alltid farliga i Mello. Men näää. Inte kan väl det här utmana om en finalplats? Är vi (ni) så lättlurade? Jag tycker bara det här är SÅ gjort och Så trist (och jag vet jag (typ) skrev det om Liamoo och Ajax också, och att Sverige bara skakade på huvudet åt mig, men det här är liksom en liga över det) och skulle bli vansinnig om det tar en plats före Jacqlin på lördag av nån outgrundlig anledning ingen i så fall kommer få mig att fatta.

Ta gärna med/tillbaka Kim Cesarion i tävlingen. Men snälla, snälla ge honom en bättre låt och ett bättre sammanhang. Inte ens dansarna lyckas se halvengagerade ut på scenen i det här.
Melodifestivalen har inte på länge, länge känts tröttare, mer fattig på nya idéer och mer utan relevans och syre än under de här tre minuterna och detta nummer. En besvikelse.

Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT