Dags för det tredje torsdagsrepet!
Tycker det känns lite extra spännande denna veckan. Dels så har jag flera låtar jag gillar på riktigt, och dels så tror jag framträdandet kan bli väldigt avgörande när det är så många nya artister (i festivalen).
Här gäller det att snabbt bygga en relation med publiken och nå fram i rutan – men samtidigt att kännas bekant och rimligt för Eurovision.
Nä, nä, jag har inte ändrat mig plötsligt och hittat något från vecka ett eller två som jag absolut vill skicka till Malmö. Däremot börjar jag tro att folk ändå har ESC i bakhuvudet när de röstar, och att det är därför de helst röstar fram alla de här låtarna som vi hört 100 gånger förut i ESC-sammanhang till final. Men det är bara en teori. Vi lär veta mer om den stämmer efter lördag.
Idag har SVT kastat runt lite i låtordningen igen när det repeteras, men Cazzi Opeia och Gunilla Persson är fortfarande de två som repeterar efter den långa pausen (om än i omvänd ordning mot på lördag) vilket betyder ni får vänta en bra stund på dem. Förmodligen längre än vanligt också, då undertecknad ska gå på ett tåg mot mörkaste Småland runt 16.00, och mig veterligen (och jag är någon som åkt tåg den där vägen mellan Göteborg och Växjö (Karlskrona) i 30 år nu) så är det ett stort mörkt hål när det kommer till wifi (och AC, och värme på vintern, och mat., och vatten, och och och). Så ni får fyra nu på morgonen så fort SVT laddat upp bilder – och sen kan ni bara njuta av er dag så kommer det förmodligen upp några inägg att läsa på mobilen lagom innan läggdags ikväll med de två sista.
OK. Det var premissen. Nu till själva huvudhandlingen!
Och vi börjar med min nya favoritlåt…
…och jag blev inte besviken!
Om Maria Sur körde ett Kylie-nummer till sin låt förra veckan, så har Jacqline mer fått ett nummer som känns Agnes eller Dua Lipa. Ja, jag bara förutsätter att ni förstår skillnaden!
Annars en kort beskrivning: Kvinnliga dansare. Kattigt. Rosa. En stor gigantisk tavelram som numret utspelar sig i från början (och som sedan lyfter mot taket med sångerskan på slutet) och ett litet kort dance break någonstans i sista minuten (som förmodligen är det första riktigt tydliga tecknet på att någon bakom sett ett Eurovision sedan Melodifestivalen startade i år). Väldigt bra tänk! Alla detaljer sitter verkligen inte, men precis som i fallet Maria förra veckan, så hoppas jag det slipas, slipas, slipas och slipas tills allt det här sitter!
Sedan skulle ju jag personligen inte gråta över om man vågat göra det lite, lite mindre barnvänligt. Allt är bara så svenskt polerat…
Ramen kunde varit lite råare, attityden (men den kan ju absolut bara bero på att det är ett första torsdagsrep klockan 10.00 på morgonen, och sitta där på lördag) ännu mera bitchigt diva och, framförallt, koreografin hade gärna fått vara ÄNNU MER ”Queen! YAAAS! Bitch!!! Slaaaay!” (för att citeraungefär 98% av alla bögar som är 30 år yngre än farbror här). Alltså ännu mer ballroom och ännu mera Beyonce.
Dessutom är allting just nu väldigt, väldigt rosa. Alltså idiotiskt mycket rosa. Typ som när Schlagerprofilerna brukade ta bilder med artister på efterfesten och alla alltid såg ut som de hade någotn form av neon-scharlakansfeber (min mobil har 18 år av sådana bilder i sig). Rosa är en härlig färg, men inte super-sexigt i ansiktet.
Men nåväl, det här är verkligen bara små radanmärkningar i sammanhanget, för som det här är nu, på ett första rep en torsdagsmorgon, så ska det fanimej till en mindre chock om det här inte går till final på lördag. Här finns ju ALLT som folk vill ha och som SKA vara i final:
* En ny artist (snälla, folk vet inte ens vem som vann Idol 2023 om du frågar dem nu, än mindre vem som kom tvåa 2021) som sjunger så bra så jag knappt kan tro det är sant här där jag sitter. Jag var helt övertygad om att allt låg på band tills jag insåg att Jacqline improviserat olika varje gång mot slutet. Fasiken vilken sångerska hon är – och med koreografi och massa rekvisita samtidigt!? Stjärna.
* En fantastisk låt som jag redan hyllade i tisdags, men som jag fortfarande bara vill höra mer av, en låt som dessutom inte rakt av påminner om en annan låt vilket vansinnigt nog blivit mer och mer omöjligt att hitta i den här tävlingen. Dessutom vill jag bara beställa in en shotsbricka till vem/vilka i gänget bakom Effortless som gjort den här produktionen. Så galet snyggt. Så modernt retro. Så rätt. Vill äta prodden med sked.
* Ett nummer som alltså är lagom farligt, lagom sexigt, och bygger sin egna värld alldeles lagom, dvs släpper samtidigt in ballonger och glitterhattar så inte det ska kännas för mycket musikvideo i rutan.
Här finns att jobba på. Men det är samtidigt, utan tvekan, min nya absoluta favorit hittills i tävlingen. Visst, det är bara en vanlig pop-låt. Det är inte Tattoo. Men det är bra och originellt (vilket är det SJUKASTE att skriva om en låt som låter som all modern pop gör just nu – men den här tävlingen har ju sina egna förutsättningar när man snackar orginalitet som ni vet) och det är sådana här pop-genombrott vi brukade få i Mello när Idol-artister kom tillbaka. Heja Team Effortless. Ni får det hela att kännas just precis det.
Här är klippen från veckans låtar!
Och förlåt att detta tog tid, men SVT verkar ha stora problem med att få upp saker från Småland. Inga bilder förrän nu…
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
