Uppspelning: Så här låter deltävling tre 2024

Dags för Växjö!

En Mello-vecka som Melodifestivalen går in i med sin första Spotify-etta i bagaget. Grattis Fröken Snusk!
Faktiskt den första Spotify-ettan någonsin direkt efter en semi som inte är finalist om jag förstått det rätt. Kul! Och rättvist.

I Växjö hittar vi två återvändare och fyra debutanter, och jag måste säga att jag efter två lyssningar på varje låt tycker det är en mycket kul vecka. Kanske inte för att här är fullproppat med Eurovision-vinnare eller kanske ens finns Mello-vinnare eller topp trea (jag har ju lärt mig nu att Sverige kommer rösta fram något som ni helst redan har hört till vinnare i år – ju mer generiskt (och bekant sedan förr) desto bättre har varit ledorden hittills), men jag tycker det är en kul blandning av låtar som inte är helt lätt att placera innan man sett dem framföras. Roligt också med så mycket nya namn, varken Clara eller Cazzi är ju veteraner på något sätt. Så det här ska bli mysigt. Älskar ju Växjö också.

Då åker vi.

1 Jacqline – Effortless
Dino Medanhodzic, Jacqline Mossberg Mounkassa, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son

Jamen jag VET. Jag är ju en orimlig sucker för bra tjejpop, det märkte ni ju redan förra veckan, så jag vet att jag förmodligen är partisk här – men jävlar vad jag älskade detta! Min favoritlåt i år hittills. Redan från start får vi en tung, snygg produktion som, utan att på något sätt kopiera, äntligen känns som den kunnat tillhöra Dua Lipa eller Ariana Grande 2024 (så om jag bara kunde få lite ballroom-inspirerad koreografi här så skulle ju en av mina största ”det-här-vill-jag-höra-och-se-i-Mello-2024” äntligen kunna bockas av). Öronblicklig kärlek. Snygg prodd, sedan kommer en snygg vers och så plötsligt en väldigt oväntad refräng. OK. Jag kan inte riktigt formulera vad det är med den som känns oväntat, men det är som om den kommer från en helt annan låt och ändå passar in helt perfekt och sätter sig som ett klister direkt i öronen. So effortless, so effortless, so effortless…. Indeed! Jag kan fortfarande nynna på den så här en timme efteråt, och det är faktiskt inte alls särskllit vanligt när man fått sex helt nya låtar mosade in i skallen på sig under så kort tid som man får de här tisdagsuppspelningarna. Älskar den! Very Agnes. Det ska bli oerhört spännande att se vad Jacqline kan/får göra med det här! För man kan ju efter två veckor med Lisa Ajax och LIAMOO få för sig att hoppet från Idol-favorit till Mello oftast är sömlöst, men i så fall säger jag bara Kadiatou… Eller, för er som var med för dryga tio år sedan, Eddie Razzaz, som precis som Jacqline gör nu kom tillbaka med en låt av låtskrivarna som vunnit Eurovision året innan. Det kan gå hur som helst. Men här finns i alla fall alla grunder för att kickstarta en ny stjärna. Spännande. Och som sagt: SÅ min låt! Det känns som nå’n frågat mig vad jag ville ha i Mello om jag bara fick tänka på mig och sen gett mig det.

 

2 Clara Klingenström – Aldrig mer
Bobby Ljunggren, Clara Klingenström, David Lindgren Zacharias

Det är alltid en tuff uppgift att följa upp ett stort genombrott i Melodifestivalen, kanske speciellt om man kommer från ”ingenstans” och sen får en jättehit som man nästan blir synonym med. Clara Klingenström är ju som bekant precis i den situationen, och har smart nog valt att vända sig till exakt samma låtskrivarkollegor som sist, nu när ”Behöver inte dig idag 2” ska presenteras för allmänheten. Så. Är detta då en Gudfadern 2 eller en Grease 2? Jag skulle nog landa på en Ensam Hemma 2 = ungefär samma framgångsrika koncept, men med en ganska stor dos ”det här har vi sett hört innan”. Det här är lite mjukare Maggio/Hellström/Linnros-pop, en svensktopps-långkörare med arena-ambitioner och läktar-skanderande barnkörer. Svårt att tippa hur det fungerar innan jag sett det live, men det är klart att Clara på pappret borde vara given någonstans i toppen; långt sämre låtar än denna har gått till final av bara farten med en populär återvändande artist. Samtidigt, hur mycket det än bär mig emot att säga, så känner jag mig lite….underväldigad. Inte för jag vet vad jag hoppats på eller borde ha förväntat mig som inte är detta. Det här är ju en bra låt. En värdig uppföljare, musik som låter nu och som låter Spotify och som låter så mycket lokal P4-redaktion att det kommer high-five:as och köpas in extra semlor ute i landet när den här blir officiell. Dessutom har ju folk röstat BEKANT före någonting annat i år. Man vill ha artister man känner redan när man inte får känna de nya så mycket i Björns vykort. Men ändå. Det känns bara som en musikalisk axelrycknings-emoji för mig. Ett bidrag med en väldigt stark finalkvals-aura om ni fattar vad jag menar…

 

3 Kim Cesarion – Take My Breath Away
Albin Johnsén, Christoffer Johansson, Kim Cesarion, Mattias Andréasson, William Segerdahl

Så bara för att vi ska ha en gemensam grund att starta på: Kim Cecarion är för mig (och säkert för många andra) mest känd för hiten Undressed, en låt jag älskade när den kom. Det var dock 2013, så jag förstår om några av er som läser här knappt var födda då, och andra kanske glömt bort den. Men runt 2013-2014 var det ett namn som jag verkligen hoppades på skulle dyka upp i Melodifestivalen, och nu, ett drygt decennium senare så händer det alltså tillslut. Hur låter det då? Ja, inte alls som Undressed (vilket väl är helt rimligt). Istället låter detta nästan exakt som låten som Marcus & Martinus ställde upp och kom tvåa med ifjol, en helt okej poplåt med The Weeknd-falsetter och house-blipp. Snyggt rakt igenom, om än lite linjärt och händelsefattigt efter första refrängen (speciellt sista minuten känner man att låten måste pågått typ två minuter längre än vad den gjort). Det här bör absolut kunna vara med och slåss i toppen på lördag, dels för att det låter modernt och väldigt, väldigt bekant, och dels för att det historiskt sett tyvärr aldrig skadat att vara en av väldigt få män i ett fält fullt med (starka) kvinnor i den här tävlingen. En klart godkänt Mello-debut. Men LITE mer fantasi hos låtskrivare efterlyses! Jag menar… Ska man kopiera Air så kan man väl använda liiiite andra ord än ”air”, ”breathe” och ”ocean” osv i texten IGEN? Och då har jag inte ens nämnt den bekanta titeln…

 

4 Klaudy – För dig
William Schenberg, Åke Olofsson

Här har vi låten den här veckan som jag kommer tippa helt fel på. När jag dömde ut Dear Sara som för trist och dansk förra veckan så kom den trea. När jag älskade Melina Borglowe och hoppades på en skräll i Malmö så kom hon sist. Så bra är jag på ”den där låten med ett eget uttryck och en ny artist som är med varje vecka”. Sen låter ju inte För Dig som någon av de där två låtarna jag just nämnde. Inte alls. Det här är ur-Göteborgsk Leksell-pop. Snygga aah-aah-aah-slingor, tvärflöjt och nämen…är det inte…klaves! Alltså PINNAR? De där alla vi loosers fick spela i skolan på åttiotalet? Kanske. Ljuvligt i vilket fall. Jag tycker faktiskt den här låten är jättefin. En låt jag lätt skulle lägga på min spellista om jag hittade den på New Music Friday en vecka, men som jag gissar kommer gå in genom ena örat och ut genom det andra på flesta av TV-tittarna på lördag. Inte för att de heller kommer tycka detta är dåligt. De kommer lyssna på det på radio och flera hade säkert reagerat som jag om de hittat det på NMF. Men i Mello gäller andra regler. När det ska appröstas i åldersgrupper så stänger man ofta av sin vanliga musikaliska del av hjärnan och ”röstar Mello”. Av någon anledning. Och då kommer sådana här låtar sist. Vilket är synd. För även om jag kanske inte skulle ställa mig på någon barrikad och slåss (i dina kvarter) för den här låtens avancemang så tycker jag den behövs, inte minst för att den känns som den kommit till av någon helt annan anledning än att den ska likna en låt som redan finns. Låten är förresten skriven av Klaudy själv tillsammans med Åke Olofsson från Den Svenska Björnstammen. Det gillar jag också. Mera sådant, Karin! Säkert chanslös. Men trevligt.

 

5 Gunilla Persson – I Won’t Shake (La La Gunilla)
Fredrik Andersson

Först av allt vill jag bara säga att jag är 100% FÖR att Gunilla Persson nu gör debut i Melodifestivalen. Jag har tidigare skrivit om hur nationella språk och originalitet är de stora trendera i Eurovision, men den tredje är absolut galenskapen – och den har jag saknat i Melodifestivalen! Sedan oavsett trend så tycker jag kanske inte personer som Björn Ranelid (för att plocka in ett annat av låtskrivaren Fredrik Anderssons bidrag) ska vinna, men låtar som Ranelids behövs mycket, mycket mer än ännu ett Engmans Kapell. Det är också med detta i bakhuvudet som jag måste säga att Gunillas låt tyvärr är en liten, liten besvikelse. Den är liksom bara…”en låt med Gunilla Persson”. Nej, jag hade inte hoppats eller trott på EPA-dunk eller tokschlager kanske, men möjligen nåt mer…kul? Som nämnda Ranelid? Eller åtminstone som Robert Gustafssons Fuldans? Fast kanske är det bara språket som bygger en barriär för mig här, för låten i sig är ju såklart inte….riktigt normal. Om vi säger så. Det här är… Sjörövar-fabbe? ”En tysk umpa-bumpa-country med en dam som (åtminstone i studioversionen) sjunger rimligt men inte mer”? Mera Hallabaloo än Badpojken? Framförallt så är det, när man hör det så här, av någon konstig anledning väldigt, väldigt energilöst. Trots marsch-takten. Vart är partyt som skulle göra detta till en gayklubbs-favorit även om det floppade i Mello? Tydligen kvar i Hollywood… Jag menar den där lilla subtila Kylie-blinkningen i la-la-la-hooken gör ingen Can’t Get You Out of My Head, även om den är svårt att får bort ur skallen när man hört den. Sedan kommer det säkert ändå bli åka av när Gunilla ställer sig på scen och någon ska försöka styra henne i ett nummer under veckan (längtar ihjäl mig), men om jag skulle tippa dess chanser på lördag just nu, och det ska jag ju, så tror jag inte hon behöver boka en Stockholmsbiljett i mars. Men välkommen in i bubblan, fru Persson. Du är SÅ välkommen!
PS. Fredrik Andersson har såklart inte bara skrivit skojiga saker. 2022 skrev han fina I Want to Be Loved till Samira Manners och 2016, såklart, vann han med det årets absolut största (Årets Låt-Grammis-belönade) hit If I Were Sorry med Frans, en av Sveriges bästa bidrag i Eurovision någonsin. Så alltså ytterligare ett namn man alltid vill ha mer av i Mello!

 

6 Cazzi Opeia – Give My Heart a Break
Ellen Berg, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son

Bara beskrivningen av numret till den här låten gjorde mig nyfiken i förväg… ”Numret rör sig genom de sex världarna Nyckelhål, Kalejdoskop, Blomma, Under ytan, Händer och Hjärta. Var och en har sin egen särprägel i bild, ljus, grafik och koreografi”. Hoppla. Ambitiöst så det förslår, och sådant gillar vi ju! Men jag erkänner att det hade det varit någon annan artist, så hade jag nog varit mera rädd än förväntansfull av den där beskrivningen. Men nu: Pepp! Lägg dessutom till att jag är väldigt, väldigt förtjust i Cazzi Opeia både i och utanför Melodifestivalen (både You’re My Sunshine och Taste of Heaven har spelats flitigt i mina lurar) och ni förstår att mina förhoppningar på den här låten varit skyhöga! Om de infriades? Absolut! Här kommer ytterligare en låt jag älskade från första lyssningen. Det här är Pet Shop Boys Go West, där syntarna ersatts med luftiga stråkar. Det är Mika när han var relevant, mixat med Sia när hon var relevant, fast parkerat i något mera lekfullt och väldigt eget. För det är ju där man hamnar. Jag vet ingen som skulle göra den här musiken mer än just Cazzi, och bara det får mig att fånle lite lyckligt här vid mitt skrivbord. Jag älskar att, även om jag just rabblade upp tre referensartister,  så känns det inte kopierat och det känns inte som någon annan än bara som artisten själv. Och även om jag vet att inte ni eller Sverige gör det så tar jag det egna, det för artisten specifika och speciella, 100 gånger hellre före ännu en Dragon. GMHaB är musik att bli väldigt glad av, och avslutningsvis så hoppas jag bara att numret lyckas behålla den glädjen och lekfullheten i sin Alice i Underlandet-tematik och inte överlastar låten som Iralnd famously gjorde med Leslies Maps 2021.
Bonusinfo: Upphovspersonen Ellen Berg bildar tillsammans med Cazzi låtskrivarduon Sunshine, som tilldelades ”den svenska regeringens hedersomnämnande för insatser av särskild betydelse för svensk musiks internationalisering 2020”. Ellen Berg var dock inte med och skrev Cazzis hit 2022 i Mello, utan låtskrivardebuterar i Melodifestivalen med Give My Heart a Break.

Min tippning just nu.
OK. Jag kör med hjärtat före hjärnan, bara för att jag kan och får (jag fattar ju också att Clara är svårstoppad ett år som detta). Vi kan vara mera realistiska framåt i veckan.

Till final: Cazzi Opeia + Jacqline
Till Finalkvalet: Clara Klingenström + Kim Cesarion
Ute: Klaudy + Gunilla Persson