Första Repetitionen: Adam Woods

Tvåa ut idag – och först ut på lördag: Adam Woods.
Mannen som var side-kick till Jon-Henrik ifjol är nu tillbaka på egna ben.

Men kan vi först bara prata om årets Melodifestival-scen?
NÄR hade vi en sån urbota trist scen sist? Den ser ut som något norrmännen skulle slänga upp i en av sina lågbudget-semis från TV-huset i Oslo… SÅ underwhelming med tanke på vad SVT bjudit oss på geneom åren i scenväg. Stark ”alla pengarna gick till ESC_scenen i maj i den här arenan”-vibb på detta.

Nåväl. Adam försöker utnyttja den och dess LED-ar till max och har därför begåvats med det i Melodifestivalen så klassiska ”jag är fast i en Windows screen saver”-numret. Det vill gärna vara Måns 2015, och det börjar läckert med skuggspel och snygga golv-mönster, men hamnar snabbt med grafik i nivå med ett sådant där web-baserat gratisprogram som man kan göra sina egna jinglar i. Kommer säkert bli en snygg öppning när allt sitter där det ska (inser just att jag inte sett torsdagsrep så här sedan 2020 och måste plocka fram tankesättet från den där tio kilo lättare pre-pandemic Ken för att kunna vara rättvis).

Frågan här var väl annars om Adam fungerar som solo-artist, och tja… Han är ju ingen Eric Saade eller Anton Ewald om vi säger så. Adam är mera ”snyggaste killen på slöjdlektionen” än Danny Saucedo. Dock är han en hyfsad David Lindgren (än så länge skyller jag på torsdagsrep att det ser ut som han pressar och värker fram varje ton – för det gör INTE en David Lindgren och DET kan man inte göra på lördag) och det räcker väl förmodligen i en första semifinal med en sådan här låt…

…för låten är. Ja, den är – precis som Elisas schlager – något vi hört om och om och om igen i den här tävlingen. Det går inte att komma ifrån. Att lägga till gummibandsljudet från Tattoo i början och ett litet märkligt stick gör den INTE mer 2024 än 2014 (tips från coachen). Det här är ”Mello-kill-pop” som det låtit sedan innan Barack Obama var president. Och nä. Jag är verkligen inte ett super-fan. Men det är ju jag. Det är väl bara Eddie Razaz som inte tagit sig till final med en sådan här låt i hela Mello-historien (rätta mig gärna)?

Så precis tvärt om från vad jag tänkte om Elisa så tippar jag att det här är exakt vad svenskarna vill ha i en första deltävling och behåller därför den som en av de hetaste finalkandidaterna. Om de får ordning på allt som inte fungerar på torsdagsrepet (typ det mesta). Men det brukar de få. Och så måste Adam se ut som det inte gör ont när han sjunger den. Då kommer det fungera.

Fotograf: Stina Stjernkvist