Uppspelning: Så här låter deltävling ett 2024

Nytt år, ny festival, nya tider!
Som jag skrev HÄR igår så är det Ken som kommer komma med alla åsikter om låtarna i år, så ni hittar både ett omdömmer här och på (engelska) på Instagram. Det betyder också att det kommer gå lite långsammare än vanligt…

Jag tycker också alltid det kan vara ganska otäckt med att tycka saker efter EN lyssning – speciellt när man inte sett hur det ser ut på scen. Jag har dock en bra känsla i magen över att jag inte kommer göra sämre ifrån mig än under SVTs införprogram ifjol. Kaeli Abdis Loreen-sågning är en KLASSIKER!

Så nu kör vi!

1. Adam Woods – Supernatural
Adam Woods, Calle Hellberg, Jonna Hall, William Segerdahl

Schlagerprofilerna börjar årets genomlyssning med att dela ut det stora David Lindgren-priset till Adam Woods. Om ni inte är nyfödda har ni hört den här låten flera gånger förut, främst i början av 10-talet när det alltid fanns en Danny, en Anton Ewald, en Eddie Razaz eller, kanske främst då, en David Lindgren som gjorde en sådan här låt. Adam Woods ställer sig också i kö för att få tillhöra kategorin ”pop-killar i semi ett som brukar gå vidare av bara farten för att sedan släppas som en het potatis i finalen” tillsammans med män som Victor Crone eller Robin Bengtsson. Själv är jag ganska trött på den här typen av produktion (och hoppas LIAMOO kommer med något annat om en vecka), men samtidigt så brukar det alltid, alltid fungera (lex alla namn jag nämnde ovan (nästan)) och här har man också fått in årets första Tattoo-break (”ett lite märkligt arty stick”) som jag antar vi lär få mer av i de 29 låtar som kommer. Vad som blir helt avgörande här är ju hur Adam Woods känns som solo-artist? Är han en stjärna på egna ben? Tja, då kan det gå rätt till final. Känns han som en Wallmans-artist som förvirrat letar efter Jon-Henrik medan han försöker servera en plankstek med chili-bea? Ja, då tar någon annan den platsen. Måste också påminna om vad jag främst tänker på när jag hör ordet Supernatural… DET HÄR!

2 Samir & Viktor – Hela världen väntar
David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattsson

En väldigt direkt uppföljare till grabbarnas tidigare Fredrik Kempe-bidrag Bada Nakna. Låten är tydligt uppdelad i två delar (som håller ihop mer eller mindre sömlöst) och jag tror faktiskt att själva dans-breaket (?) med sin “Hela världen väntar!”-bit är direkt tagen från nämnda Kempe-bidrag från 2016 (det går i varje fall lika bra att sjunga “Vi ska bada nakna!” i det där sticket). Den andra (största) delen av låten är mer klassisk kompis/studentflaks-schlager som den lät innan EPA-dunket och russe-musiken tog över topplistorna (och Mello). En studentflaks-låt för Komvux, med lite äldre studenter som slutat festa hela nätterna och nu mera är lite lagom nostalgiska över att de fortfarande är kompisar efter för många Negroni i nån hemvändar-bar på juldagen. Och så en oy oy oy-hook någonstans där också. Det hela är väldigt… Trevligt? Och absolut inte dåligt. Men trots att jag alltid vill ha mera Kempe (och S&V för den delen) i Mello, så är jag lite besviken på att det här inte är en vidareutveckling av den energi och hitpotential grabbarna hade i sin final-fyra Shuffla. Eller egentligen tror jag bara jag inte klar av det där mossiga dansbreaket som må vara 100% Samir & Viktor men som också känns 100% 2016. Men klart det kommer fungera, speciellt i en fullsatt arena, och speciellt på de som är långt, långt yngre än den här surgubben (och då också i rätt målgrupp).

3 Melina Borglowe – Min Melodi
Andreas Mattsson, Melina Borglowe, Thomas G:son

Efter två ganska Mello-mallade låtar så känns Melina Borglows supervackra Laleh-visa som en dusch av någonting helt annat. Visst, vill man vara MF-morfar så kan man alltid rapa fram Marie Lindberg här, men det är 17 år sedan nu (dt är ju dock en fräschare referens än om jag sagt Lisa Ekdahl – heja mig!) Landar ändå på Melissa Horn möter nämnda Laleh och stannar där. Vackert från min gamla indie-idol Andreas Mattsson, med en tonartshöjning (förmodar jag) från min gamla schlager-idol G:son. Detta är utan tvekan en av mina två absoluta, personliga favoritlåtar denna veckan. Sen är det här otroligt svårt att tippa tävlingsmässigt när man inte sett det på scen (jag vet ingenting om Melina) och ihop med de andra. Avskalade intryck brukar ha det svårt i Melodifestivalen, inte minst första veckan om man inte heter Cornelia, och den lätta tippningen är att det okända namnet med den avskalade låten hamnar sist i listan. Jag vill dock tro att svenska folket känner som jag och plockar fram röstningsappen även om det saknar dansbreak.

4 Elisa Lindström – Forever Yours
Elisa Lindström, Erik Bernholm, Henric Axelsson, Henrik Sethsson, Thomas G:son

Fear not, kära schlagerälskare. Bara för att Ronny inte är kvar vid rodret så betyder det inte att den här bloggen kommer sluta göra vågen när det dyker upp en G:son/Sethsson-dänga av den här kalibern. Människor med mindre kunskap skulle kanske kalla detta mossigt, men vi som vet, vi vet! Och ni som vet, ni vet också exakt vad jag menar när jag säger detta är klassisk schlager i samma liga som Sannas I’m in Love och Charlottes Still Young, med en härlig Give Me Your Love-synkop på exakt rätt ställe, men kanske inte med samma sex-appeal som en Something in Your Eyes eller en Party Girl. Enkelt att förstå, eller hur? Elisa har inte varit i närheten av en sådan här karamell tidigare i tävlingen, så det ska bli intressant att se hur hon bär upp den och hur den presenteras. Att föra den här musikaliska traditionen vidare har dock aldrig varit en lätt uppgift, och att sätta en låt som denna redan i deltävling är helt klart en extra uppförsbacke (publiken brukar vara lagom uppvärmd runt semi 3) och känns kanske redan på pappret dömt att misslyckas. Hoppet är dock det sista som överger schlager-bögen, och hur det än går så vet jag människor som kommer ha den här låten inte bara på sina topplistor över årets Melodifestival-låtar, utan även på sina listor över hela 2024s bästa låtar. En liten seger bara det kan man tycka.

5 Lisa Ajax – Awful Liar
David Lindgren Zacharias, Sebastian Atas, Victor Crone, Victor Sjöström

Jag försöker så mycket jag kan att inte svänga mig med ordet ”generisk” – Eurovision-fansens favoritord om den svenska Melodifestivalen de senaste backlash-åren. Oftast är dessa fans mest ett gäng övercurlade småungar som blivit så inpräntade att allting måste vara UNIKT och SPECIELLT att en låt som mer än fem personer kan uppskatta samtidigt för dem blir, just det, generisk! MEN. Ibland orkar inte ens jag hålla fasaden uppe, exempelvis som nu när jag hörde Awful Liar. Detta är en generisk låt. Punkt. Nej, jag säger absolut inte att det därför automatiskt är en dålig låt. Absolut inte. För det är det inte. Och det finns mängder av camp-skrivna ballader av samma märke som den här som flyter runt mellan Europeiska uttagningar – vissa länder skulle dessutom säkert kunna döda för en sådan här låt dessutom – vars gemensamma märke är att de kan sjungas varsomhelst av vemsomhelst. Jag säger bara att det är ÅH så förväntat och ÅH (i mina öron) så tråkigt! Det som krävs för att en sådan låt ska kunna lyfta på något sätt är dessutom en artist med rejäl personlighet; antingen i röst eller scenframträdande, och OK, det låter hårt men jag vet inte om Lisa Ajax är den personen? Kanske. Kanske inte. Idol-vinnaren är med sitt femte bidrag på nio år åtminstone tillbaka på den ballad-skuta som hon styrde till final de tre första åren, och vinden kan absolut fylla dessa segel en fjärde gång om svenskarna är på det humöret. Själv kommer jag dock mest se ut som den där rycka-på-axlarna-emojin om så blir fallet.

6 Smash Into Pieces – Heroes Are Calling
Andreas ”Giri” Lindbergh, Benjamin Jennebo, Chris Adam Hedman Sörbye, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Joy Deb, Linnea Deb, Per Bergquist

I januari dök det upp en 2.55 lång Smash into Pieces-låt skriven av bland andra Dotter och Dino Medanhodzic som jag verkligen älskar. Den heter Trigger, jag har spelat den hur mycket som helst, och självklart tänkte Mello-veteranen i mig att det här var ett tänkbart alternativ till Heroes are Calling. Så. Är låten de valde bättre än min vinterfavorit? Njae, det skulle jag nog inte vilja säga. Det här är mycket mera samma typ av rockifierad schlager som de leverareade så bra förra året med Six Feet Under, vilket gör att det känns lite mer förväntat, eller som Kaeli Abdis skulle sagt: ”Jag har hört det förut!”. Det saknar liksom den där extra knorren eller originaliteten som knuffar det ytterligare ett steg uppåt. Sen är jag ju inte dum. Publiken som älskade Six Feet Under (och den var STOR) VILL ju ha exakt samma låt – möjligen bara med ett lite dyrare nummer – och det är självklart att grabbarna kommer vara först med att flyga till fr… STRAWBERRY i år. Tycker bara personligen att det är synd att det där lilla vinnar-extra saknas, för i år hade det väl varit perfekt att skicka en rikigt bra, hittig, knorrig rocklåt till Eurovision? PS. De två första sekunderna tänker jag av någon anledning på Bomfunk MCs Freestyler… Oväntat Och inte helt välkommet.

Jaha. Det var min första tisdag här i bloggen? Räcker det sådär? Så ses vi här på torsdag när jag ser repetitioner och åker till Malmö samtidigt.
Och visst fan. Ronny tippade jua lltid redan på tisdagen… GAH. OK…

Just nu tippar jag:
Final: Smash into Pieces + Adam Woods
Finalkval: Samir & Viktor + Melina Borglowe
Ute: Elisa Lindström + Lisa Ajax

Kvinnorna i botten. Männen i toppen. Tja. Med tanke på hur det har sett ut genom åren så borde det väl inte vara långt ifrån sanningen tyvärr.