Sist ut. Ska jag få dagens första direkt till final-känsla nu äntligen??
JAAA!
Äntligen.
Det här är ju en riktigt bra Eurovision-låt tycker jag. En vemodig Keiino. Och lyckligtvis så förvaltar man den SÅ bra på scenen.
Kan Adam Woods sjunga? jajamensan. Bättre än många av de andra artisterna.
Är Adam Woods stjärnig då? Tja, han är väl inte Måns Zelmerlöw, men han är en söt Emil i Lönneberga-typ…en vuxen Theoz…som inte gör någon ledsen.
Men ser inte Arc Woods lite lökig ut och fist-bumpar som alla DJs i ESC/MF? Nä, faktiskt inte. Eller det kanske han gör, men det visar man inte i så fall.
Jon-Henrik då? Slarvar de bort Jon-Henrik!!?? Klart de inte gör. Jonte är stjärnan. Han är i centrum. Glider in som en king i stor vit mantel som han sedan droppar och behåller publikens fokus. Senare går han dessutom ned från den ställning hela numret utspelar sig på och dansar – killen har ju ändå vunnit Let’s Dance – en underbar modern dans med Johanna Albertsson i tungrök.
Älskar.
Inget dåligt då?
Well, jag tycker man borde hållit igen på de korta klippen (på typ vulkaner och fabriker) som sprängs in här och där. Jag förstår vad man vill förmedla, och det är bra, men håll igen lite på dem till slutet på låten. Där gör de kraftigare impact, och låt bilderna vila på artisterna i början. Vi känner ju inte Adam. Vi vill se honom.
Det var väl det? Direkt till final.
Foto: Alma Bengtsson/SVT
