Det finns få saker jag saknar så mycket med Melodifestivalen som den såg ut före pandemin som torsdagsrepen…eller torsdagarna över lag.
Man fick hoppa upp i ottan för att ta sig till nån ishall i kanten av någon stad, huttra utanför innan man blev insläppt, och sedan satt man där på typ rad två exakt hela dagen och skrev och skrev och fick kaffe av Henric von Zweiberg. Och då, när Melodifestivalen hade NUMMER med olika galna kreatörer bakom varje, så var varje låt lika spännande: Hur mycket hade man satsat? Skulle hen kunna ta tonerna medan hen hissades upp i en hiss, snurrades runt på en platta, fick en dusch över sig, slog sönder glas… Det var ljuvligt. Buzz byggdes, det spekulerades, låtskrivare, SVT-folk, skivbolag och journalister spekulerade ihop, skrattade ihop, åt ännu en plocksallad från Picadeli ihop. Det skapades rubriker och stjärnor. Det var SÅ kul och ett så spännande program att vara en del av. Jag önskar jag vetat att det där sista repet i Malmö 2020 var mitt sista för då hade jag kanske njutit mera av Molnljus och Surface…
Men, men. Det här är inte stunden för nostalgi (även om jag också kan sakna kommunfesterna som alltid var på torsdagarna – vi hade så roliga intervjuformat som vi brukade använda med deltagarna, och det sista vi hade 2020 hade kunnat bli en succé efter nå’t år om vi bara fått fila lite på det) utan det här är stunden för årets första lilla rep-klipp som SVT-skickat ut till oss från repen som pågår i Scandinavium 10 hållplatser med spårvagn från där jag befinner mig. Det är dags för…
…TONE SEKELIUS!
Som vi skrev i tisdags (och som ni kan höra på SVTs klipp HÄR) så har Tone fått en riktig dansrökare a’ la Fuego/El Diablo, och den stora frågan var (är?) såklart: Kan hon fylla dessa kvinnors tighta dans-skor? Svaret är ett rungande…. Nja?
Låt oss börja med vad som stämmer: Kläderna är svarta, coola och kjolen en bra bit kortare än kreationen från förra året. Numret är snyggt och sexigt och nej, det är klart att Tone inte dansar som Chanel, men koreografin är ändå lagd på en härlig Kylie Minogue-nivå så man tror att Tone dansar mer än hon egentligen gör, medan fokus hamnar på de som verkligen kan dansa (även om de inte heller går ner i baklängesbrygga eller hänger uppochned). LED:arna bakom jobbar med snygga flammor och pyrot sitter där det ska. Så långt inga problem. Faktum är att det känns ganska flawless de första två minuterna (även om jag har en brasklapp jag kommer komma till senare).
Nä, problemen kommer den sista minuten, någonstans runt sticket (där numret blir extrasnyggt en stund med närbilder och lila ljus) så blir låten alldeles för klurig för Tones stämband i det klipp vi fått se. Det är inte inte bara en ton som missas om vi säger så…snarare låter det ungefär som hälften av alla de spanska bidragen i Benidormfests första semifinal i tisdags. Hu. Det är inte annat än man önskar att någon kunde flugit in den där autotunen som alla fick använda i den norska uttagningen om de ville! Men, men. Detta är ett rep. Eftersom vi som sagt inte får se något mer än ett enda rep-tillfälle numera, så vet jag inte om det här hände på varje tillfälle eller om rösten var trött efter tre genomsjungningfar. Vi får helt enkelt vänta och se tills i morgon.
Dock. Även om TONErna sitter där de ska på lördag (och let’s be honest – gör de inte det så är det här inte alls säkert bland de fyra) så kommer numret lida av det största Mello-misstaget som finns: Ett MÖRKT nummer. Mörka nummer hittar nästan aldrig diekt till sin publik och speciellt inte i första numret för säsongen. Coolt och svalt kommer alltid ha en enorm uppförsbacke mot ljust och varmt. Här kan man förresten också dra en parallell till Chanel som jobbade konstant med gult och rött (utom just i refrängen) och satsade på eldig hetta i samma typ av låt istället för nordiskt kyla.
Just nu tror jag det kan bli svårt att gå direkt till final för Tone. Och alltså inte bara på grund av de falska tonerna, utan på all den värme och glädje som kommer finnas runtomkring henne. Men jag hoppas såklart fortfarande. Detta är min favoritlåt denna veckan. Oavsett.
Foto: Alma Bengtsson/SVT
