För tredje året i rad och fjärde gången i ordningen dyker Alvaro Estrella upp i Melodifestivalen. Lägger vi dessutom till alla gånger han dansat här och i Eurovision så är det hans trettonde gång på scenen. Men jag tror inte det här ska betyda otur för Alvaro (eller för Ronny, som ju har detta som sin favoritlåt).
Foto: Annika Berglund, Janne Danielsson/SVT
Som jag skrev igår (och sa i Schlagerstudion) så tycker jag detta är en mognare och mer sexig variant av den nästan slentrianmässiga latinoschlager som brukar dyka upp i Melodifestivalen. Hela Suave har helt enkelt ett större existensberättigande i min bok, när den kryper närmare den typen av kommersiell pop-reggaetón som fullkomligt flödat ut ur latinamerika och upp på listorna sedan Despacito gjorde sitt segertåg över världen för fem år sedan, med Maluma, J Balvin, Reykon & Co i kölvattnet. Med det sagt: Det här är 100% Mello – inbilla er inget annat. Det är liksom inte Omars listlatino från förra veckan, och ingen dansexplosion som Spaniens SloMo. Och när jag ändå är igång och gnäller så kanske jag hade önskat att Alvaro vågat hålla upp ett år så vi fått längta lite, istället för att låta svenskarna känna ”aha, det här är årets latinoschlager”.
Men, men. Här finns mycket som är riktigt bra också. Man har till exempel haft den goda smaken att inte göra färgfest eller Hammarkullen-karneval av det hela den här gången, utan satsat på eld, rött & svart, hetta och sex. Alvaro har vit väst med bara armar, och bakom honom ser vi husdansarna Lamin Camara Holmén och Kenny Lantz, Marco Wihlborg och – en av Schlagerprofilernas kanske mest flitigt förekommande gästprofiler genom alla år – Edin Jusuframic. Alla klädda i vinröda kostymer utan skjorta och på huvudet har de funidelias, en hatt vi väl inte sett i Melodifestivalen sedan 1989? ”Bögporrvarianten av Okey Okey!” textar Ronny, och jag fattar precis vad han menar.
På det hela taget ett av dagens mest kompetenta och stabila nummer redan från start. Lite mörkt, lite vinklar som ska ändras, men på det hela en bra och riktigt kompetent genomförd låt och idé. En självklar kandidat till att befinna sig i finalen i Friends – oavsett om den går direkt eller via semifinalen -och allt annat än topp fyra på lördag vår en skräll i min skalle.
