Dagsform: Det är absolut inget fel på Danny. Eller låten. Men framförallt inte på Danny. Vilken jävla superstar han är. Men. Det här numret är verkligen inte riktigt där än för mig. Alltså. Ska man göra Virtual Insanity, som alltså gjordes för 25 år sedan i år, så måste man ju göra det snyggare, tuffare, coolare. Eller? Hoppas man bara att ingen vet vem Jamiroquai är numera? Och det tycker jag verkligen inte att det här är snyggare. Jag kan väl köpa om nån tycker flyttlådor och hela papp-idén (misstänker att dansarna också ska se ut som om de är i papper, även om de mest ser ut som de har säckar på sig) är kul, men när väggarna hela tiden vobblar så fort de rör sig så ser det bara billigt ut i mina ögon. Och med öppet tak känns det dessutom inte alls så mycket som ett rum/en egen värld som man hoppats. Och. Igen. Det där med BARDISK och BORD känns inte arty. Det känns Panduro.
Ändrat sedan igår: Tyvärr inte alls så mycket som man kanske hoppats. Men så har man ju högre förväntningar på Dannys scenshow än på någon annans i år. Det har han lite jobbat upp… Men det är över ett dygn kvar. Heja heja.
Vykort: Nope.
Färgskala: Brunt. Väldigt brunt. Och sen väldigt, väldigt mycket grönt och
Redan sagts en gång för mycket: ”Det här är ingen ny Amazing utan den musik som Danny gör nu!”
Om bidraget var en maträtt: Något man får i en låda. Nudlar?
Kunde tävlat i Eurovision för…: Tjeckien?
