Dags för alla svenskar som inte såg honom som förband till Måns Zelmerlöw att upptäcka Paul Rey – och SOM de kommer upptäcka honom!
Fan vad jag älskade det här!
Den här killen har ingen kör överhuvudtaget bakom scen, men det låter ändå bättre än någon annan idag hittills. Jävlar vad han sjunger. Och okej, här kommer en hyllning igen till Lotta Furebäck och Sacha Jean-Baptiste. Helt rätt tänkt på numret!
Det här är coolt, det finns en snygg effekt i rutan där en röd dubbelgångare till Paul liksom ”glider ur honom”, det är mörka färger, men det är samtidigt när och publiken får chans att se artisten. Lära känna honom och känna MED honom. Dessutom har han det jag skrev att jag saknade hos Robin B förra veckan: En kör på LED:arna när det dyker upp en kör på backingtracket. Det är dock ingen uppenbar kör, utan också där är det snygga skuggfigurer som lite drömskt nickar i takt med musiken.
Och jag älskar verkligen låten. Älskar, älskar.
Det finns ett moment i den där jag fått rysningar på alla repen (precis då där skuggkören kommer in).
Mums!
Jag stoppar genast Talking in My Sleep i påsen för tänkbara kandidater som jag vill ta med mig till Rotterdam, och som jag tror skulle funka alldeles utmärkt där (och ja jag vet att vi borde skicka en kvinna (det är jobbigt) och ja jag VET ännu mer att ESC-fansen kommer hata ännu en kille med en poplåt (jag kunde inte bry mig mindre).
Plus att de där pengarna jag slängde in på oddset efter att ha sett honom hos Måns och sedan i listan med artister för Mello förmodligen kan ge mig en rätt kul vecka i Nederländerna…
