Dags då för Sonja Aldéns fjärde försök som artist i Melodifestivalen, på en scen där rader av snygga, stora glödlampor bildar en form av landningsbana. Vet inte riktigt hur det hänger ihop, men Sluta aldrig gå kanske helt enkelt är en uppmaning att inte ta flyget utan att traska istället?
Nåväl. Jag är väl kanske inte riktigt lika upprörd över den här låtens plats i festivalen som min kära kollega var i gårdagens Schlagerstudio, men att det inte känns speciellt modernt det kan nog de flesta skriva under på. Balladen känns faktiskt som den kunde skrivits redan före För Att Du Finns – och brudklänningen Sonja har på sig kanske inte riktigt hjälper till att förändra det intrycket. Och vilket märkligt slut låten har?
Däremot så sjunger ju Sonja fantastiskt som vanligt, och efter OVÖs sömnpiller till nummer så känns den här extremt klassiska balladen som en varm, härlig och mycket bekant filt att sno in sig i. Så en femteplats kanske inte är helt omöjligt ändå? Men aldrig, aldrig att det når längre än så.
Ah, ok! Men nu hade den passat! 🙂
Obegripligt att inte När du andas kom med istället, hon hade gjort den så mycket bättre här.
När vi plockade bort den i juryn så minns jag det som inte alls så orimligt dock. Minns inte vad den stod emot, men det var en starkare ballad som jag minns det…